Tänk, vi har snart varit hemma en vecka. En vecka! Vilket härj det har varit. Full rulle. Jag SKA fortsätta skriva resedagbok. Lite livets resa tills nästa resa. Först ska jag fortsätta leva och landa lite. Sen kommer vi ifatt.

Nu är kl 19.59 och jag har packat väskan. Imorn vid den här tiden är vi i luften. Konstigt, och skönt. Nu är klockan 20.00 och vi har inte ätit middag. Detta är ju inte Argentina så man äter middag i ganska god tid, men inte om man har ätit en traditionell mex-buffé till lunch. Inte en tillstymmelse till hunger. Snaskar lite på en mintpastill (märket har en strawberry sour också som jag tror nyblivna 25-åringen Mari skulle älska). Men, vilken buffé sen. Vi har sett folk köa utanför restaurangen och spanat på maten genom fönstret, och suktat lite. Idag när vi gick förbi fanns det ledigt bord direkt och…

Vi sov till 09.39 idag. Rekord!! Så vi åt en snabb frukost och drog rätt till zoo:t i bosque de chapultepec. Skulle spara tid på en taxi, men stora avenyn reforma som går rätt till ciudad de mexicos central park var avstängd för en manifestation av något slag. Taxichaffisen var ärlig med det och körde oss rätt till en tunnelbanestation istället. Två smidiga byten senare var vi framme vid ”skogen”. Superfin park med små sjöar och massa stånd (sakerna de säljer är typiska marknadsatteraljer, med en twist). Min syn på zoo:n är lite sådär. Ofta är djuren ledsna och allting andas dålig stämning. Men, samtidigt älskar jag att se djuren…

Just ja, torsdagen fortsatte med att vi hoppade på en turistbuss. Vi fick se allt. Lyx, kultur, börsen, lotterihuset, skog, park, nöjesfält, zoo (de har en panda, måste dit på riktigt imorn!), alla rondeller med monument (kopior, eller replikor snarare, från Madrid och alla möjliga män på hästar) och varenda vrå av centralare delarna av staden. Faktiskt, töntvarningen till trots, riktigt bra spenderade timmar. Skönt att äntligen slippa gå supermycket och bara få allt serverat. Nu har vi det upplagt för fortsatt utforskning av staden eftersom vi vet vart vi vill gå. Avslutade med att ta en soppa till middag på ett av de äldsta cafeerna (1912) till middag och…

Världens tredje största fotbollsarena. Det är stort! Den ska vi självklart besöka. Vid frukostens rutinmässiga internet-check googlade vi att matchen igår för Mexico inte spelades här, utan i Denver. Tur! Men vi skulle såklart besöka arenan ändå. Tog tunnelbanan till en ändstation och ett pendeltåg vidare därifrån. Kanske låter meckigt? Det var så himla smidigt! Tunnelbanan är bra skyltad, linjerna är enkla och tydliga, det är fräscht och sjukt billigt. Det kommer en bana varannan minut! Första tåget missade vi fast vi var på perrongen. Vi väntade på att allt folk skulle gå av, och plötsligt slog dörrarna igen!! Rakt framför näsan. Snopet! Men vi behövde inte vänta länge. När…

Dag två längtade jag tillbaka till beach, dyk och lowkey-liv. Sol! Ge mig soooolen. Brunfärgen trillar av, huden är fnasig och läpparna nariga. Bu! Och håret saknar saltvatten.. Men vad annat göra än att ge sig ut på ett nytt äventyr i storstaden? Vi strosade runt och träffade en kille som enligt egen utsago blivit deporterad från USA precis. Han hade varit i armen, bott i USA sen han var 1 år och det betydde nu ingenting. Han hade två tvillingar och var desperat att ta sig till cancun där han hade ett jobb som väntade. Han är nog första ”panik-jag-behöver-pengar-till-en-buss” som vi gett pengar till. Han kändes ärlig, men…

Ankomsten vid mexico citys norra terminal gjorde att man som ofräsch resenär kände sig som en.. just sådan. Annars smälter man ofta in hur illa shortsen än sitter och håret kan stå åt alla frivilliga håll. Nu var folk välklädda, slimfit dressade och väldigt propra. Vi fnissade oss in i en taxi och drog mot stadan. Åt såklart blöta tortillas till frukost på ett café medan vi scannade internet efter någonstans att bo. Hittade en fantastiskt, som visade sig vara dyrare än väntat. Hur fint som helst och riktig hostel-känsla, men nyrenoverat och nyblivet lite lyxigare. Ägarna var supersöta (bodde i lägenheten mitt emot) och när vi förklarade att 80…

Vi kom iväg till tapachula. En ganska sömnig medelstad rätt efter gränsen. Sen dess har vi levt ett helt liv. Okej, inte riktigt men det har hänt massa. Vi har ätit våra första riktiga tacos. Vi har ätit tacos (under olika namn) till À L L À måltider. Jag har redan tröttnat på tortillas på frukosttallriken. Uuiu. Imorn blir det till att försöka få något annat. Men är också trött på pan dulce. Sötbröd, bakverk och tårtor. Som de konditoriar! Och de äter sockerbröd som frukost. Och när man ber om ”agua con gas” slänger de fram pepsi. Fy fan. Läsk till frukost. Vad norskt! ;) Men! Ska tilläggas att…