-
Nominerad till Travel Blog Awards
Tack käre läsare som (utan påtryckningar) nominerat mig till Travel Blog Awards. Jag fick ett mail idag med upplysningen och blev själaglad. Även om det här med bloggen startat som en dagbok, växt vidare som scrapbook och utvecklats till en reseskrivarstuga så är den en stor del av mig. Jag får publicera mig själv, ett arkiv på mina äventyr och nöjet av att skriva, skriva, skriva. Att ni vill följa med på resan gör glädjen kvadruppel! Om det finns fler av er som vill visa uppskattning och vara en del av att hjälpa bloggen nå ut med upptäckarglädje och äventyr så kan ni nominera mig här (gärna som ”Bästa reseblogg”, men…
-
Uppställning: den norska tomteparaden
Att mötas på paradisön Phu Quoc var verkligen inte en dum sak att göra över jul. Från när vi rusade in i deras bungalow och ropade ”HEIA NORGE!” till sista solnedgången var dagarna fantastiska. Ön är relativt liten, turismen relativt ny. Servicen är inte perfekt, utbudet på aktiviteter till viss mån begränsat och nattlivet är inte sprakande. Ändå, det är onekligen ett paradis – det gäller bara att ha rätt sällskap och inställning. Det kommer en god del tips om Phu Quoc längre fram, först vill jag vara lite mer personlig och presentera ressällskapet och några av de tramsigheter vi roat oss med under de 10 dagarna vi levde tillsammans.…
-
KRÖNIKA: Jag behöver ta på saker, möta människor och besöka platser
KRÖNIKA PUBLICERAD I LÖSNUMMER. Våren 2005 var Bosse Ringholm på besök i min gymnasieklass. Jag minns att han skrattade mycket och att han efter föreläsningen fick frågan ”Vilken utbildning har du?”. När Sveriges dåvarande vice statsminister svarade ”LHS” höjdes trettio par förvånade ögonbryn. Aldrig tidigare hade jag hört någon stolt deklarera en examen från Livets hårda skola. Med studenten runt hörnet och ansökningar till universiteten skickade blev jag fullkomligt överraskad av att vår vice statsminister inte hade någon formell examen. Varken från universitet eller gymnasium. Till och från under åren har jag tänkt på saken, men jag tror att jag till slut börjar förstå varifrån han hämtat sin stolthet. Min…
-
Landsvägarna i Vietnam är lätta att älska
I två dagar har vi rest utan att behöva härja runt kring hetsiga bussar och tunga lastbilar på motorvägen. Att susa omkring på landsvägarna är en ren fröjd. Vi har åkt från nationalparken Phong Na-Ke Bang (som det kommer mer om snart), via tunnlarna i Vinh Moc (som det också kommer mer av snart) till Hue. Vi har åkt genom regn och stoppats av översvämmade vägar, men vi har också haft idyllisk landsbygd och härliga vägar. Från bergen med tjock, ogenomtränglig djungel, till plan mark med oändliga, spegelblanka risfält. Vi reser lustfyllt. Transporten är inte längre huvudsyftet, utan åkandet är sannerligen en fröjd. Flera gånger idag har jag nästan fällt…
-
KRÖNIKA: Den egentliga insatsen är tid, utmaningen är att öppna ögonen
Vi styr ofta våra upplevelser utifrån platser som ska vara avlägsna och annorlunda, gärna helt okända. Det är viktigt att påminna sig själv om att värdet i upplevelsen inte ligger i avståndet till destinationen, utan det går att berika sig själv i oändlighet med relativt små medel på närmare håll. Den egentliga insatsen är tid, utmaningen är att öppna ögonen. Den lilla bruksorten Smedjebacken ligger vackert invid en sjö i södra Dalarna. Det finns ett stort järnverk, ett hockeylag och en kommunchef folk irriterar sig på ibland. I socknen finns hyttor, gruvor och gamla smedjor. Allra mest finns där familj, så mina besök brukar vara ett oändligt långt kafferep. Nu…
-
KRÖNIKA: Kunskap är en resa, att resa är kunskap
Det är sorgligt att ångra, men någonting jag verkligen ångrar är att jag under min utbildning inte gjorde ett utbyte. Pluggade eller gjorde praktik utomlands. Det kändes onödigt, som ett kostsamt tidsfördriv utan mening. Det var mycket planering och papper. Svårt med pengar och språk. Någonting studenter gjorde för att festa och slappa en termin eller två. Jag hade fel. Läs hela krönikan här
-
Den fruktansvärda färden till Hong Kong och vikten av en god bok
Jag ligger vikt som en räka i en sardinliknande burk till säng. Under mig ligger sex personer på rad, axel mot axel. De har fått bäddarna längst bak i bussen, med lite extra utrymme till benen som tack för besväret. Tre rader av sängar med smala gångar emellan. Två våningar av små, små bäddar. Med de sex på rad längst bak räknar jag till 39 platser. Någon gång under natten försvinner min kudde ned bland människorna under mig När vi kliver ombord skrattar vi. Förtvivlat. I de flesta sängarna finns bälte och alla har tjocka filtar trots värmen. Med en ryggsäck och en påse med matsäck finns det ingen plats…
-
Vi blir ständigt omhuldade av kinesiska resenärer
Kinesiska resenärer som kan engelska förbarmar sig ofta över oss, även fast det kanske inte alltid behövs. De sköter snacket i receptioner, visar vart vi kan köpa bussbiljetter, erbjuder sig att följa oss dit vi ska och bjuder in till aktiviteter. Vi känner oss ibland som förvuxna barn som blir ledda runt likt handlingsförlamade. Välviljan är tydlig och jag ser ingen anledning till att neka dem att vara gästvänliga och inbjudande, fast att det kan ta emot att släppa kontrollen… Ibland behöver vi verkligen vägledningen Vilsna, borttappade och hungriga har vi blivit hittade i tunnelbanor och i korsningar. Då är det så himla uppskattat att någon kommer fram och knackar…
-
En väg i Himalaya
Det är lite svårt att greppa, men vi är faktiskt i Himalaya. Bergskedjan börjar här i Yunnan. Provinsen är relativt sett ganska underutvecklad. Berg och dalar har saktat ner utvecklingen av infrastruktur och den allra största majoriteten lever fortfarande på att bruka jorden. 2002 startade ett projekt med budget på miljardbelopp för att utveckla regionens kraftöverföring, transport, vattenförflyttning och jordbruk. Det finns stora resurser i den bördiga marken, men bergen står lite i vägen. Att färdas på vägarna är ett förtjusande sus i magen En följd av detta är att Yunnan är den provins i Kina som under de senaste åren lagt mest nya vägar. Alla större städer har asfalterade…
-
Att förbereda sig för en långresa med tåg eller buss
Enligt Googles verktyg avståndsmätaren har vi nu färdats 14 646 km. Vid ekvatorn är jordens omkrets ca 40 000 km. Det betyder att vi åkt nästan 40 % av sträckan runt jorden, fast lite i cirklar och vinklar, på mindre än tre månader. Detta har vi gjort med båt, bil, buss och tåg. Mest tåg. Som den kloke kan räkna ut har vi som en följd av detta spenderat ganska många dygn i säten och sängar. Guppande, ruskandes, vaggandes. Vi har vaknat av tvärstopp och konduktörer som knackar oss på axeln. Transportmedlet utvecklas till ett eget litet mikrokosmos och vi har verkligen hittat vår plats i detta universum Efter att…