-
Barndomens blonda lockar
Som barn hade jag tjockt, rågblont hår och om somrarna blev det nästan vitt i tinningarna. När jag tog studenten hade håret blivit gulare och nu när jag rundat 30-strecket med råge har det blivit brunt – med röda inslag. Blir helt paff när man ser skillnaderna från när jag var 10, 20 och 30 år gammal! Det händer att jag drömmer mig tillbaka till det solblekta svallet. Nu när håret blir ljusare på sommarhalvåret blir det bara kommungrått, som att det tappar all sin färg. Jag har mycket hår och rätt tjocka hårstrån, men det är lätt och luftigt (så länge det är nytvättat då, haha). Däremot blir det…
-
Längtan efter mycket snö
Nu har vi passerat de hårdaste midvinterdagarna. Januari ska vara krispigt och vitt! Om det gick att beställa ett lass snö, skulle jag göra det direkt … Vi har haft en underbar vecka i Åre, med snö! Dock var det inte ens särskilt hög snömängd där och samma dag som vi åkte kom plusgraderna (tajming!). Sen har vi haft en helg i vänners charmiga lilla stuga till fjälls. Där var det också snö – men inte alls några fluffiga mängder. Det var kornigt vitt, ett lager skare och sen ett litet lager nysnö på toppen. Det såg i alla fall väldigt vackert ut! Bergtagen är ett ord jag blir glad…
-
En lite motvillig flygresenärs bekännelser …
När vi flyttade hem till Sverige förrförra sommaren tog jag med mig mitt jobb, som jag inte vill vara utan. Eftersom mina kollegor finns kvar i Norge har jag åkt över till dem regelbundet sedan dess. Normalt tar jag tåget från Stockholm till Oslo, och fortsätter sedan söderut till Tønsberg (vilket tar cirka en timme till med tåg). Det tråkiga är att snabbtåget inte är något vidare snabbtåg, för det tar alldeles för lång tid att tuffa genom de norska skogarna. Fram till Karlstad gasar vi på i skönt tempo, men sen blir det enkelspår och tågmöten hela vägen från Värmland till den norska hovedstaden. Det har irriterat mig så…
-
Blir vi sjuka av att bo i stan?
Idag bor 70 procent av alla svenskar i en stad och städerna växer snabbt. Stora städer blir större, små blir mindre. Att vi bor tätt ihop är bra för mycket, för vi kan samarbeta bättre och vara produktiva. Samtidigt mår vi sämre och sämre. Blir vi sjuka av att bo i stan? Och kan lösningen finnas i naturen? Jag söker mig alltid ut i det gröna när jag behöver varva ner. Jag hittar inte lugnet i sus och brus och dus. Det är som att mina synapser inte vet vad som är viktigt när allt blinkar och lockar och låter, när allt drar. Och jag verkar inte vara ensam. Men…
Du kanske också gillar
Var det någon som sa semester? Inte vi!
Efter en äventyrlig sommar …
Äntligen hemma – i Björkhagen
-
Efter en äventyrlig sommar …
… är allt jag vill ha en lugn höst i skogen. Än har jag inte sett en enda svamp, inte mött varken Karl Johan eller herr Kantarell, men visst bor dom väl kvar där ute bland träden? Sommarveckorna har istället spenderats med vår nya pärla, en Mini Cooper Classic (som såklart är British Racing Green, vad annars?) och – renar. Vi hittade, vad som naturligtvis måste vara, Sveriges finaste Mini i Piteå och körde sedan hem familjens nya tillskott, med ett par omvägar. Vi svängde förbi vänner i Arjeplog, tittade in i Tärnaby, susade fram på Vildmarksvägen och mellanlandade i Storsjö. Det blev 250 mil med lilla pärlan genom Sverige…
-
Det är inte försent för att sätta frön på balkongen
Vet ni? Det är inte försent för att så frön till odlingen på balkongen än! Vi sådde våra första i mars, när ljuset började komma tillbaka, men det går fortfarande att peta ner några små i jorden. Vi har en ganska liten balkong, men från mars är alla fönsterbräden (och förrådet) fulla av småkrukor och värmelampor. Vi driver gärna upp chili och örter, men även tomat och gurka. Det får inte vara för krävande växter, för vi är verkligen nybörjare med att odla. Gurkan kan vara väldigt köldkänslig – så där har bara en av tre klarat sina första veckor. Fast vi får nog skylla oss själva, för vi var…
Du kanske också gillar
Ett kungligt kosläpp på Bygdøy
Maj är verkligen en sol- och vårare
10 år senare: Vi har gift oss!
-
Perfekt present – en skärgårdsdröm!
En solig helg i oktober tog jag med mamma till Smådalarö gård utanför Stockholm. Jag ville skämma bort henne (och mig själv!) med god mat, skön säng och fina omgivningar – och det visade sig att vi hamnade helt rätt. Aldrig har jag badat så mycket bastu som jag gjorde den helgen. “Upp mot hundra måste vi!” tjoade mamma glatt, öste på med ved i brasan och skyfflade vatten på stenarna. Jag sjönk ihop i en degig klethög av svett. Att ångande yra ut på bryggan och chocka kroppen med ett iskallt dopp var ändå ren magi – bokstavligen. För aldrig känner man väl sig så tvättad som efter att…
-
Äntligen hemma – i Björkhagen
Vi har haft fullt upp med att göra Stockholm till vår stad. Förra sommaren gick lasset från Oslo, och sedan vi bosatte oss på svensk mark igen har vi bott i tre (!) lägenheter i tre olika kommuner i huvudstadsregionen. Det har onekligen krävt sina krafter, men det är ett lyxproblem. Vi har efter ett par månader på Lidingö och dito i Ektorp i Nacka hamnat söder om Söder, i Björkhagen. Vi äger äntligen vårt hem och vi har snickrat om det mesta. Nu är det “bara” köket kvar. Kanske har vi vårt första riktiga hem klart till jul? Även om Stockholm är vackert och vattnet finns överallt har jag…
Du kanske också gillar
Vem kan segla förutan vind?
På spa med kompisarna i Strömstad
Julmarknad på Liseberg
-
Första intrycket av München
I Tyskland kan man inte vänta på att låta sig charmas, det är bara att försöka hänga med. Man kan få nej på frågor om rätter går att dela som en förrätt, när golven moppas är det bara att hoppa undan och det kan vara tufft att bli förstådd ibland. Det är tydligt att vi är på kontinenten, för husen har blommor längs fasaderna och luckor för fönstren. Ändå är det nästan precis som hemma, fast annorlunda. Ölet smakar bättre, portionerna är (jättemycket) större och luften är varmare. Fast servicen är lite … Kanske inte sämre, snarare “rakare”. NEIN! Stopp!! Stängt! Fyra damer vevar med händerna och tittar på mig…
-
Drömmen om ett dopp
Det är mörkt, innan dagen ens är slut. Det biter i kinderna och bränner om öronen. Inget är fel, men allt skaver. Allt jag vill är att flyta fritt i klart vatten. Varje vinter har vi flytt till värmen. Ibland faktiskt flyttat till värmen. För att råda bot på det försöker vi göra kul saker i snön, vilket i praktiken betyder att åka utför. Nu har vi sålt bilen och ska se om vi fixar att leva utan en dieseltörstig dödsmaskin (förmodligen inte, men försöker att inte ta ut nederlaget i förskott). Vinterns utmaning blir alltså att ta tåget till fjällen, med pjäxor och skidor och hjälmar och termobyxor. Omöjligt är…
