-
Mattias letar chokladsås under soffan
I över en vecka har huvudaktiviteten varit konserter. Det har varit otroligt skoj, men nu vill jag bara a största möjliga tystnad. Blev skitsur på Mattis för att han pratade i telefon högt (han pratade högt! Och jag hade kreativt flyt. Stör inte en skapare!) men sen skämdes jag lite. Skulle gå och träna, men glömde handduken och springskorna. Gick hem igen. Lagade lite rotmos. Gjorde ingefärsglass. Lade upp resplaner till semestern i sommar. Vi kan åka tåg i över en månad.. Lite länge kanske. Kollade på modern family (hatar att jag älskar dem) och åt pizza. Glassen gjorde jag till nästa helg när bästa kommer (är så överjävligt glad…
-
My patrolling days are over
Helgens vuxna start med tidig hemgång efter jobbölen kulminerade i en härlig explosion av Fagersta attityd och rockriff. Som de säljer in sig själva! Halva Norge ville flytta till landet The Hives halvvägs in i giget. Sen crowdsurfa howlin’ Pelle på en sittande publik och Nicholas Arson stod i lågor! All musik ska liksom LEVERERAS live, och det är de verkligen bland de bästa på nånsin. Älskar, älskar, älskar att de klarar att hålla uppe vibrationer och storhet framför 1100 halvtröttmössor till norskar! Då var vi så uppe i varv att vi skrattade till allt. Gjorde nya bekantskaper och barhoppade som det inte fanns någon morgondag. Morgondagen kom, även om…
-
Hur många liv kan en dag vara?
Denna dagen är inte ett liv, den är minst sju. Sju svåra år och det har bara gått tretton timmar. Sen är jag mätt, inte ute i snöstorm eller utan hälsa (annat än att jag har feber och fryyyyser). Så vad ska jag klaga över? Därför håller jag käft, men vädrar ändå mitt missnöje. Utan dalar bestiger man aldrig någon topp.. Jag skulle fan inte känna igen en topp idag om jag så fick den rätt på näsan. Förbrukade väl så många skratt i helgen så det är rätt åt mig.. Ett stort, högt och härligt skratt kom när kärleken ropade från en uppmonterad oljerigg (på tekniska museet): ”Kolla! Såhär…
-
Jag är bäst! Och har nya skor! Två saker att glädjas åt!
Visst var det dags att äntligen vinna något? Tänkte att det var bäst att vinna en tävling på jobbet! Briljera lite liksom. Särskilt eftersom koncernens ekonomichef kom tvåa.. Höhö. Blir anklagad för att vara insider, men när man tippar året i maj kan ju faktiskt någon av de andra kollegorna också visa lite framfötter ;) På tal om framfötter så har jag äntligen fått mig sköna, fina, låga, platta skor. Som jag letat! Eller iofs inte, men jag har önskar. Plötsligt så dök de upp till fyndpris, så då köpte jag två par på studs. Glad tjej!
-
Jag har blivit med ny tatuering!
Jag har fått en båt på kärlekshandtaget! En upptäckarbåt med Darwin på som far mot Galapagos. En dag har jag en riktig båt och kastar loss mot världen!
-
Man är lite narig i hörnen när man typ börjar böla över en pizza
Jag jobbar 100 h om dygnet nu. Minst. Och när det är fredagskväll och man liksom aaaaldrig får gå hem känner jag mig hoppalös. Klockan 17 tänkte jag att det nog inte blir lika sent som igår (21.30!!!! Då lägger jag mig vanligtvis) men nu vettefan alltså. Det är inte kul längre!!!! Jag vill ha kul!!! Jag vill inte vara så slut att jag blir typ gråtfärdig av en bild på en pizza. Nej, en kopp kaffe kanske så ses vi till våren. Häj!
-
Jag är en dagisfluktares motsvarighet i hundparken
Jag är en dagisfluktares motsvarighet i hundparken på väg hem från jobbet. ”Råkar” utstuderat korsa den finaste vovvens väg och spanar långt efter deras lek. ”Nästa gång tar jag med mig godis” tänker jag och inser att jag är en crazy parktant. Måste ordna en vän med en hund här så jag kan använda den som förkläde. Plus i kanten för dagens ljus! Jag är klar för vår nu.
-
Att skåla i hemmagjord Resorb
Vi gjorde något som jag förstått nu att andra gör rutinmässigt – välkomna året på det lugnaste av sätt. Det är nog första gången för mig att inte känna draget av att hoppa i klänning och glittra hela natten. Jag hade mysbyxor och drack två glas rött tillsammans med pojkarna. Vi spelade kort, åt mat och kollade på fyrverkerier från franska balkongen. När man är vid sina sinnens fulla märker man en massa saker. En sak är att det är betydligt fler som välkomnar det nya tidevarvet på lågmälda, mysiga vis än vad jag tidigare tänkt. Att man alltid tänker att det man själv gör är vad alla andra också…
-
Det här måste vara kärlek
Att hämta paket med sjuttielva personer före i kö, det är fin tjej det! Fy fan!
-
Är vi överens om att idag är dagen alla går hem i blåa skoskydd?
Jag tycker det är skitjobbigt att sätta på de blå plastsockarna på skorna på gymet när det är slask ute. Men jag böjer mig ner, tappar saker medan jag gör det och är allmänt i vägen. Jag gör det för att det är ännu jobbigare att det är blött och äckligt nere vid omklädningsrummen. Alla borde göra det! Det är en sån sak där vad få gör drabbar många (som miljöpartiet skulle sagt det). Så, när jag kom halvvägs hem i dom här snyggingarna räknar jag med att alla som såg det tänkte ”DUKTIG TJEJ!!” och inte ”din förvirrade toka”. Jag känner mig som det sistnämnda…