-
Saker vi sett (och missat!) i Costa Rica
Miljontals turister besöker Costa Rica varje år – av goda anledningar. Landet är litet, men också otroligt varierat. Det går snabbt från regnskog och berg till strand, och den aktive behöver inte välja bort någonting. Här kan du snorkla, surfa, vandra och uppleva ett spektakulärt djurliv. Populariteten driver upp priserna, men förbättrar även det praktiska. Dessutom vill landet gärna profilera sig som en ekodestination, så utbudet av naturnära och hållbara utflykter är stort. Höjdpunkten för många som kommer hit är vågorna, men det som håller oss trollbundna är det behagligt bakåtlutade tempot. Här är pura vidabåde en hälsningsfras och ett livsmotto. ”Det enkla livet” är aldrig långt borta. Befolkningen, som…
-
Nu vill jag segla på Västkusten – med späckhuggare!!
Kustbevakningen har stött på en samling späckhuggare utanför Väderöarna. Det är tyyyyp nära där jag tänker att vi ska segla supersnart!!! Tänk om vi får segla med späckhuggare? SVT rapporterar idag om att Kustbevakningen mött späckhuggare, och jag blir alldeles, pirrig, avis och äventyrssjuk. Tänk, en behöver inte ta tåget runt halva klotet för att uppleva fantastiska saker. Nog för att vi spanat i sälar i Stockholms skärgård, men det här – det är något heeeelt annat. Jag vill lära mig segla NU!
-
Så kan du vara lite snällare mot djuren på semestern
Jag älskar djur, och jag älskar att resa. Att uppleva vilda djur, i sina naturliga miljöer, är bland det häftigaste som finns. Men jag, och ni, måste bli bättre på att tänka på djuren först – även på semestern! Ofta bestämmer vi resmål bara baserat på ett rikt djurliv. Vi har hängt på djurskyddshägn i Bolivia, skrämts av caimaner på morgonpromenad i Costa Rica, simmat med valhaj och hejat på orangutanger på Borneo. Drömresan just nu är till Namibia … Ingen av dessa resor hade varit den samma utan djuren. Men vet ni? Vi glömmer bort vad djuren tvingas göra för att behaga och underhålla. De sövs, jagas, dödas, fångas, misshandlas…
-
Galapagos – världens vackraste plats
Om jag själv fick bestämma skulle Galapagos vinna tävlingen ”Världens vackraste plats”, varje gång. Jag är såpass partisk att jag till och med tatuerat in öarna nära hjärtat. Öarna är så olika, som en miniatyrversion av varje plats på jorden. Och djurlivet i Darwins levande laboratorium är helt unikt. En av de allra käraste upplevelserna jag tog med mig från Galapagos var sjölejonen. De ligger likt jästa degklumpar längs stränderna. Väl i vattnet är de smidiga simmare, och ack så nyfikna. När vi snorklade kring klipporna vid Gardner Bay på Española Island kom de yngsta snabbt simmande genom det kristallklara vattnet. Guiden förklarade att vi lugnt kunde interagera, på deras villkor. Och så…
-
Kom nära inpå djurlivet i Sydamerika
Drömmen om Sydamerika för oss handlade mycket om djur. Galapagos är i en klass för sig, men en av de absolut bästa upplevelserna tillsammans med djur hade vi, helt otippat, i Bolivia. Vi blev kompisar med apor, på deras villkor. Och jag grät av lycka! I Bolivia cyklade vi Norra Yungas-vägen, mer känd som Death Road. Det var helt otroligt! Av en slump läste jag en flyer på vårt hostel precis innan avfärd. Det var någonting som hette La senda verde (den gröna stigen) som sökte volontärer till sitt animal shelter. Vi googlade lite, hittade hemsidan och ringde dem. Gick det bra att komma några dagar och övernatta? Självklart! Det låg bara…
Du kanske också gillar
Soluppgång över Angkor Wat
Vattenbuffeln som följeslagare
Turist i terroristernas ö-värld
-
Det sista äventyret: med jätteödlorna på Komodo
Det sista äventyret på vår stora resa var nationalparken Komodo. Där huserar jätteödlan Komodovaranen och vi fick träffa ett par praktexemplar. När vi landade på ön Flores var vi så långt hemifrån vi någonsin varit. Australien var nästan inom räckhåll, men äventyret var på väg mot sitt slut. Vi visste sedan en stund att vi var på väg hem (i hemlighet för att överraska) och lade vår sista upptäckarfärd i Komodo National Park. Det var inte ett misstag. Att vandra över Rincas böljande kullar och genom Komodos djungel var verkligen ett äventyr. Det är en del människor som kommer för att se de stora varanerna, men vi var vid öarna…
-
Det finns inte bara apor på Borneo, de har världens minsta björn också
Vid sidan av Sepiloks rehabiliteringscenter för orangutanger finns ett center för malajbjörnar, eller solbjörnar som de också kallas. Det är inte bara världens minsta björn, den är både otroligt ovanlig och ovanligt söt. Solbjörnens favoritmat är honung, frukt och termiter. De små rackarna klöser runt i marken och på barken för att få tag på insekter. När vi kommer på besök slurpar en precis i sig en riktigt smaskig mask. Björnarna som bor här har varit husdjur. Världens minsta björn är populär att ha hemma, men när den växer till sig blir den mer än en nallebjörn.
-
Ocean Park i Hong Kong är inte ett vattenland
Jag är barnsligt förtjust i att bli överraskad (även fast jag fullkomligt hatar att vänta på paket…) och Ocean Park i Hong Kong gjorde just det. Jag förstår att de är prisvinnare! Vi var dåligt pålästa inför besöket och var därför inställda på att härja i ett vattenland, men hittade istället ett av de finaste akvarium jag någonsin varit på. Stora tankar med naturtrogna dekorationer omgav oss när vi promenerade igenom. Förmaningar om att vara med och påverka miljön klädde väggarna (”Tacka alltid nej till hajfenssoppa!” osv) och även om djur i tankar är vedervärdigt var detta de lyckligaste fiskarna jag sett i fångenskap. En 1,5 kilometer lång linbana kopplar…
-
Mötet med en vattenbuffel och hans mästare
I det sista har aktiviteterna gått i ett. Vi har transporterat oss till Guilin, vandrat, åkt bambubåtar, mött människor och haft närkontakt med en vattenbuffel. Vi har sett de sträva bufflarna kämpa genom gyttjan på risfälten. De starka djuren används ofta av tacksamma risbönder. Bufflarna har stora horn, starka ben och snälla ögon. Nu har vi också fått närkontakt med en. Vattenbuffeln är som en uppgraderad version av en klassisk ko. Oxarnas Rolls Royce. Efter en tur på floden fick vi mata en vattenbuffel med majsblad. Vattenbuffelns sällskap var en man i bambuhatt och smittande leende. Maken till man att skratta alltså. När en kinesisk turist satte sig bakochfram på…
-
Gullig, gulligare, PANDA!
Hipp, hurra för här kommer ett inlägg fullt av bambubjörnar! Chengdu är lite av pandornas hemstad. Här har taxibilarna bilder av pandor på huven och de flesta textiler är svarta och vita. Soffan jag sitter i har pandamönster och i DVD-hörnan finns alltid Kung Fu Panda. Björnar i allmänhet sliter lite med sin image (förutsatt att de vill vara tuffa). De tas inte helt för blodtörstiga bestar, utan de har en kramig aura. Nallebjörnen har väl ett stort ansvar i det. Pandorna har gett upp kampen och gått in helhjärtat för det söta. De har övergett kött i sin kost och istället ägnar de livet åt att vara gulliga. De gör inte…
