-
Efter en äventyrlig sommar …
… är allt jag vill ha en lugn höst i skogen. Än har jag inte sett en enda svamp, inte mött varken Karl Johan eller herr Kantarell, men visst bor dom väl kvar där ute bland träden? Sommarveckorna har istället spenderats med vår nya pärla, en Mini Cooper Classic (som såklart är British Racing Green, vad annars?) och – renar. Vi hittade, vad som naturligtvis måste vara, Sveriges finaste Mini i Piteå och körde sedan hem familjens nya tillskott, med ett par omvägar. Vi svängde förbi vänner i Arjeplog, tittade in i Tärnaby, susade fram på Vildmarksvägen och mellanlandade i Storsjö. Det blev 250 mil med lilla pärlan genom Sverige…
-
Höst i Oslo, höst i hjärtat
Det här med höst hade ju varit härligt, om det inte var så himla mörkt om kvällarna, morgnarna och dagarna. Så länge solen är framme är det ju ett färgsprakande konstverk att vandra i skogarna, men det är svårt att vänja sig med mörkret. Och vardagen. Vi är inte vana med att ha helg. Att en massa, massa aktiviteter ska klämmas in på de två lediga dagarna i veckan. Eftersom jag jobbar en del borta och Mattias jobbar natt så ses vi inte så mycket längre. Eller ja, vi träffas en hel del om vi ska jämföra med andra, men i vår egen relation ses vi ganska lite. Så…