-
Rundtur i Kambodja på motorcykel
Att åka motorcykel i Kambodja är att färdas genom både tid och rum, upphöjt i kvadrater. Vi har färdats genom den djupaste djungel, över böljande bergskedjor, längs kanten av vidsträckta risfält. Vi har åkt i sand, på asfalt, genom grus. Vi har vält, kört av vägen och skrattat högt i körglädjens rus. I Kambodja finns fantastiska tempelruiner, lockande landsbygd och vägar för alla smaker. På motorcykel kommer du människor närmare inpå livet. Vinden susar i öronen och du har friheten att stanna när som helst. Du kommer se barn rida på vattenbufflar, möta nyfikna människor och förvånas över hur varje hus både är ett hem och en verkstad. För den…
-
Genom Koh Kong-korridoren
Vi har kört vår sista upptäckarsträcka. Från Koh Kong till strandparadiset Sihanoukville går väg NH48 genom de södra delarna av Kardemummabergen. Här flyter fantastiska floder, vattenfall gömmer sig lite uppströms och elefanter vandrar i det vilda. En värdig sista åktur. Nästa gång vi lägger ut är det för att åka och sälja cyklarna… Längtan till havet var dock starkare än vår vilja att uppleva Kambodjas växande ekoturism. Vi hoppade över Chi Phat, där tjuvjägare skolats om till guider, och for vidare. Ändå, vägen var helt otrolig. Körglädjen total. Här finns möjligheten att turista i orörda miljöer.
-
Fortsättningen på äventyret över Kardemummabergen
Murphy har ju en lag som säger att om någonting kan gå fel så går det fel. Jag är inte riktigt en anhängare av hans lag, men jag är beredd att sträcka mig till att en olycka sällan kommer ensam. Kardemummabergen bjöd verkligen på motstånd, men i en fantastisk miljö. Samtidigt som klockan slog 13.00 lade vi ut från den lilla bergsbyn Promoui, som egentligen mest bestod av en rondell. 12 mil kvar till målet och vi hoppades att vi skulle nå fram samma dag (vilket vi också skulle ha gjort om vägen höll samma kvalitet som under förmiddagen). När klockan blivit 15.00 hade vi kommit lite över 2 mil.…
-
Äventyret över Kardemummabergen i Kambodja
Vi har haft ett äventyr på Äventyret. Istället för att åka runt Kardemummabergen som skilde oss från havet valde vi att åka över dem. Efter nästan tre månader på vägarna börjar den delen av resan lida mot sitt slut. Nu rycker vi en sista gång tänkte vi och gav oss mot de kryddiga topparna. Vi visste att vägen var dålig och vi kände till att en olycka sällan kommer ensam, men nu har vi också upplevt det. Vid frukost dagen för avfärd glider en lagom irriterande britt in på cross. Han ska samma väg som oss och vi tar följe. Det är konstigt att förhålla sig till ytterligare en chaufför…
