Tempot på öar känns alltid lite lugnare, atmosfären är lite gungigare, palmerna vajar lite mer paradisiskt och vattnet är lite härligare. Öliv är skönliv. På Phu Quoc slår vi ner våra bopålar en stund. Stannar upp, tar semester från äventyret och motorcyklarna. Imorse vaknade jag av en regnskur. En sådan där tropisk variant som dundrar i tio minuter för att sedan övergå till ett svagt porlande innan solen plötsligt kikar fram mellan molnen. Lagom till solen stigit såpass över horisonten att den börjat värma var himlen återigen blå. Spåren efter regndropparna försvann inte på stranden förrän vinden tog dem. Det är inte många fötter som trampar omkring i sanden. Vi trängs…