-
KRÖNIKA: Modiga människor säger “förlåt”
Ingen människa är fullkomlig, vi har både brister och begränsningar. Alla människor gör misstag, men bara riktigt modiga människor erkänner sina fel. Vi har rätt att ha en egen uppfattning, vi har rätt att ha fel. Vi har också ett ansvar att erkänna när det händer. Att kunna redogöra för sina tillkortakommanden borde vara en av våra mest beundransvärda egenskaper. Ibland är det svåraste som finns att säga ”förlåt, jag hade fel”. Då är det oftast som allra viktigast. Det upplevde jag starkt under en månads resa genom Kambodja. Under sent 1970-tal avrättade Röda Khmererna nästan en fjärdedel av landets befolkning. Ibland för att de var meningsmotståndare, ibland för att…
-
Krönika: Något mycket mer värdefullt än pengar
Jag pratade med min syster häromdagen. Hon är student och har tappat sugen, läslusten och inspirationen. Hon som tidigare varit en flamma, en eldig agitator, har falnat. Förhoppningsvis bara för en stund, men det är ändå oroväckande nog. Hennes slutsats var att hon tagit på sig för mycket, inte gett utrymme till annat än tentaplugg och förberedelser för uppsatsen. Mitt råd till att hitta tillbaka till lusten att lära var att göra någonting helt annat. Läs hela krönikan i Lösnummer här
-
KRÖNIKA: Jag behöver ta på saker, möta människor och besöka platser
KRÖNIKA PUBLICERAD I LÖSNUMMER. Våren 2005 var Bosse Ringholm på besök i min gymnasieklass. Jag minns att han skrattade mycket och att han efter föreläsningen fick frågan ”Vilken utbildning har du?”. När Sveriges dåvarande vice statsminister svarade ”LHS” höjdes trettio par förvånade ögonbryn. Aldrig tidigare hade jag hört någon stolt deklarera en examen från Livets hårda skola. Med studenten runt hörnet och ansökningar till universiteten skickade blev jag fullkomligt överraskad av att vår vice statsminister inte hade någon formell examen. Varken från universitet eller gymnasium. Till och från under åren har jag tänkt på saken, men jag tror att jag till slut börjar förstå varifrån han hämtat sin stolthet. Min…
-
KRÖNIKA: Den egentliga insatsen är tid, utmaningen är att öppna ögonen
Vi styr ofta våra upplevelser utifrån platser som ska vara avlägsna och annorlunda, gärna helt okända. Det är viktigt att påminna sig själv om att värdet i upplevelsen inte ligger i avståndet till destinationen, utan det går att berika sig själv i oändlighet med relativt små medel på närmare håll. Den egentliga insatsen är tid, utmaningen är att öppna ögonen. Den lilla bruksorten Smedjebacken ligger vackert invid en sjö i södra Dalarna. Det finns ett stort järnverk, ett hockeylag och en kommunchef folk irriterar sig på ibland. I socknen finns hyttor, gruvor och gamla smedjor. Allra mest finns där familj, så mina besök brukar vara ett oändligt långt kafferep. Nu…
-
KRÖNIKA: Ett land som knappt har hunnit hämta andan har nu fått en kraftig kallsup
Innan tyfonen Haiyan närmar sig Vietnam vilar havet. När vi väcktes av hårdna knackningar på dörren tidigt söndag morgon, lokal tid, kom orden oväntat. – Skynda er, stormen kommer! ropar vår guide. Vi måste evakuera. Monstertyfonen Haiyan har forcerat sig igenom samhällen i Filippinerna och lämnat efter sig en ofattbar katastrof. I samma takt som de officiella dödstalen stadigt ökade förberedde sig Vietnam för att också möta naturkrafterna. En halv miljon människor kring den centrala kuststräckan evakuerades. Myndigheter och militär höll full beredskap. När tyfonen plötsligt ändrar kurs och istället tar sikte på landets norra delar är människor oförberedda och sårbara. Även vi. Mellan de höga klipporna i Vietnams paradisbukt Halong Bay…
-
KRÖNIKA: Kunskap är en resa, att resa är kunskap
Det är sorgligt att ångra, men någonting jag verkligen ångrar är att jag under min utbildning inte gjorde ett utbyte. Pluggade eller gjorde praktik utomlands. Det kändes onödigt, som ett kostsamt tidsfördriv utan mening. Det var mycket planering och papper. Svårt med pengar och språk. Någonting studenter gjorde för att festa och slappa en termin eller två. Jag hade fel. Läs hela krönikan här
-
KRÖNIKA: Varför så bråttom?
För snart 10 år sedan slutade jag skriva annat än promemorior och analyser. Då blev jag vuxen. Skaffade mig utbildning och sådär. Hade inte tid eller planer på att publicera mig någon annanstans än i min egen kanal. Resan ändrar på det. Ett steg mot någonting är att jag numera är krönikör igen. Det är kul! Jag gillar att förhålla mig till redaktörer och externa kanaler. Jag är inspirerad, glad och tacksam! Första krönikan på Örebros studenttidning Lösnummer är publicerad idag. Jag är löjligt stolt och samtidigt oerhört självkritisk. Rävsax. Du kan läsa “Varför så bråttom?” här Hej så länge!
