Kinesiska resenärer som kan engelska förbarmar sig ofta över oss, även fast det kanske inte alltid behövs. De sköter snacket i receptioner, visar vart vi kan köpa bussbiljetter, erbjuder sig att följa oss dit vi ska och bjuder in till aktiviteter. Vi känner oss ibland som förvuxna barn som blir ledda runt likt handlingsförlamade. Välviljan är tydlig och jag ser ingen anledning till att neka dem att vara gästvänliga och inbjudande, fast att det kan ta emot att släppa kontrollen… Ibland behöver vi verkligen vägledningen Vilsna, borttappade och hungriga har vi blivit hittade i tunnelbanor och i korsningar. Då är det så himla uppskattat att någon kommer fram och knackar…