Englunds på äventyr
Vi har varit i Skandinavien i sex veckor nu. I nästan tre veckor har vi haft ett hem, en lägenhet. En hel helg har vi varit i Oslo utan att flänga, typ. Då är det väl hög tid för en dagsutflykt? Jajjemän! Vi tog svängen förbi Kistefoss. Industrimuseum, skulpturpark och konsthall. När äventyret tagit slut och
Det sista äventyret på vår stora resa var nationalparken Komodo. Där huserar jätteödlan Komodovaranen och vi fick träffa ett par praktexemplar. När vi landade på ön Flores var vi så långt hemifrån vi någonsin varit. Australien var nästan inom räckhåll, men äventyret var på väg mot sitt slut. Vi visste sedan en stund att vi
Vid sidan av Sepiloks rehabiliteringscenter för orangutanger finns ett center för malajbjörnar, eller solbjörnar som de också kallas. Det är inte bara världens minsta björn, den är både otroligt ovanlig och ovanligt söt. Solbjörnens favoritmat är honung, frukt och termiter. De små rackarna klöser runt i marken och på barken för att få tag på insekter.
Att åka motorcykel på vägarna i norra Kambodja är att färdas i tiden. Barn jagar rullande däck och hjul (vad ska en göra i brist på bollar?), somliga vandrar långt för att hämta vatten. Barnen går byxlösa tills de kan sina toalettrutiner och en krake började gråta när vi slog oss ned för en kaffe.
Hela provinsen Ratanakiri känns lite som civilisationens ändstation. Staden Banlung är dammig och sliten, som en stad tagen ur en gammal western-rulle. Här bor khmeriska minoriteter bland vattenfall och gamla vulkaner. Hit till Kambodjas nordöstra hörn är det ändå värt att åka för den hänförande naturen och den annorlunda kulturen. Inom en radie på 3 mil runt Banlung
I två dagar har vi rest utan att behöva härja runt kring hetsiga bussar och tunga lastbilar på motorvägen. Att susa omkring på landsvägarna är en ren fröjd. Vi har åkt från nationalparken Phong Na-Ke Bang (som det kommer mer om snart), via tunnlarna i Vinh Moc (som det också kommer mer av snart) till
Mattias blir frustrerad för att jag studsar uppför trapporna mot utkikstornet och pekar uppgivet på skylten som säger ”Please, slow down”, men jag älgar vidare. När benen jobbar är kroppen glad. Med olika motivationsnivåer vandrar vi uppför risterasserna Dragon’s Backbone vid byn Ping’an, i kommunen Longsheng, två timmar norr om Guilin. Ett sceneri väl värt
De svarta storskarvarna följer båten. Några sitter redo på relingen. Ett högt skrik från mannen med hoven, ett bete kastas ut. Fåglarna sticker iväg. De plaskar, dyker och susar i vattnet runt oss. Som pilar skär de genom det gröna vattnet. Efter en stunds tumult kommer en av skarvarna upp till ytan med ett byte.
På en plats där nästintill alla livnär sig på jordbruk är det inte svårt att vandra omkring och hitta godsaker på rad. Träd fulla med persimons, buskar som bugar sig för all physalis och meloner som dyker upp som paradisiska bomber på marken. Chili, koriander, ingefära, vårlök, te – listan kan göras lång. Vi har
Hukande människor i bambuhattar på risterasser. Det kan vara utsikten från ett bussfönster. På 7 timmar söderkörning från Kunming har mycket hänt med landskapet. Plötsligt är vi i varmare klimat igen, bananodlingar täcker kullarna. Lagom till solnedgången landade vi på stadens torg. Dans, bollhav, hoppborg och människor. Fantastisk utsikt över bergen och vi har fått
