-
Vacker vandring på Värmdö
En halvtimme hemifrån, en och en halv kilometer till havet och fantastisk skärgård – precis vad jag behövde! Längs den vackra vägen mot Strömma svängde vi av mot Malma och fortsatte förbi skylten som berättade att vi nu lämnar allmän väg. En smal slinga asfalt fortsätter ut mot havsbandet och parkeringen till Korshamns naturreservat var lätt att hitta. En liten träskylt pekade mot ”Grytorna” och efter en liten stunds fundering konstaterade jag att det ju måste vara mot reservatet. Det enda jag ångrar är att vi inte stannade längre! Leden ut mot udden var lätt att följa, även om skogsavverkningen lämnat en del kluriga kvistar att snubbla på. Det känns…
-
Vilken är den bästa dagsutflykten från Oslo?
Vi har varit i Skandinavien i sex veckor nu. I nästan tre veckor har vi haft ett hem, en lägenhet. En hel helg har vi varit i Oslo utan att flänga, typ. Då är det väl hög tid för en dagsutflykt? Jajjemän! Vi tog svängen förbi Kistefoss. Industrimuseum, skulpturpark och konsthall. När äventyret tagit slut och vi landat i vardagen lovade vi oss själva att fortsätta upptäcka i närheten. Att fortsätta gå och titta uppåt, ta omvägar och möta främlingars blick. Det är så himla enkelt att hoppa in i hjulet och bara rusa på. App, app, app. Broms i sjön! Jag vill så gärna fortsätta bli glad för de små…
-
Det sista äventyret: med jätteödlorna på Komodo
Det sista äventyret på vår stora resa var nationalparken Komodo. Där huserar jätteödlan Komodovaranen och vi fick träffa ett par praktexemplar. När vi landade på ön Flores var vi så långt hemifrån vi någonsin varit. Australien var nästan inom räckhåll, men äventyret var på väg mot sitt slut. Vi visste sedan en stund att vi var på väg hem (i hemlighet för att överraska) och lade vår sista upptäckarfärd i Komodo National Park. Det var inte ett misstag. Att vandra över Rincas böljande kullar och genom Komodos djungel var verkligen ett äventyr. Det är en del människor som kommer för att se de stora varanerna, men vi var vid öarna…
-
Det finns inte bara apor på Borneo, de har världens minsta björn också
Vid sidan av Sepiloks rehabiliteringscenter för orangutanger finns ett center för malajbjörnar, eller solbjörnar som de också kallas. Det är inte bara världens minsta björn, den är både otroligt ovanlig och ovanligt söt. Solbjörnens favoritmat är honung, frukt och termiter. De små rackarna klöser runt i marken och på barken för att få tag på insekter. När vi kommer på besök slurpar en precis i sig en riktigt smaskig mask. Björnarna som bor här har varit husdjur. Världens minsta björn är populär att ha hemma, men när den växer till sig blir den mer än en nallebjörn.
-
Haveri i ödemarken och ett stenskott på tutten
Att åka motorcykel på vägarna i norra Kambodja är att färdas i tiden. Barn jagar rullande däck och hjul (vad ska en göra i brist på bollar?), somliga vandrar långt för att hämta vatten. Barnen går byxlösa tills de kan sina toalettrutiner och en krake började gråta när vi slog oss ned för en kaffe. Efter vad vi förstod av mammans skratt och gester så var vi nog de första vita barnet såg. Onda andar på hjul liksom. Vi fick ändå kaffe kokat över öppen eld. Sen kom den tandlösa tanten från grannbutiken och slog sig ned. De pratar glatt, fast vi förstår ingenting. En man som säljer karotter kommer…
-
Tre vattenfall och ett dopp i en vulkankrater
Hela provinsen Ratanakiri känns lite som civilisationens ändstation. Staden Banlung är dammig och sliten, som en stad tagen ur en gammal western-rulle. Här bor khmeriska minoriteter bland vattenfall och gamla vulkaner. Hit till Kambodjas nordöstra hörn är det ändå värt att åka för den hänförande naturen och den annorlunda kulturen. Inom en radie på 3 mil runt Banlung finns minst fem vattenfall, av varav minst tre har flöde året om. Att bege sig ut på vattenfallssafari i gryningen är alltså traktens bästa aktivitet! Vi köpte varsin macka från en liten kiosk på moped, bunkrade lite frukt från marknaden och gav oss av. Över stock och sten och rangliga broar, genom floder och förbi små…
-
Landsvägarna i Vietnam är lätta att älska
I två dagar har vi rest utan att behöva härja runt kring hetsiga bussar och tunga lastbilar på motorvägen. Att susa omkring på landsvägarna är en ren fröjd. Vi har åkt från nationalparken Phong Na-Ke Bang (som det kommer mer om snart), via tunnlarna i Vinh Moc (som det också kommer mer av snart) till Hue. Vi har åkt genom regn och stoppats av översvämmade vägar, men vi har också haft idyllisk landsbygd och härliga vägar. Från bergen med tjock, ogenomtränglig djungel, till plan mark med oändliga, spegelblanka risfält. Vi reser lustfyllt. Transporten är inte längre huvudsyftet, utan åkandet är sannerligen en fröjd. Flera gånger idag har jag nästan fällt…
-
Vindlande vyer vid Drakryggens risterasser
Mattias blir frustrerad för att jag studsar uppför trapporna mot utkikstornet och pekar uppgivet på skylten som säger ”Please, slow down”, men jag älgar vidare. När benen jobbar är kroppen glad. Med olika motivationsnivåer vandrar vi uppför risterasserna Dragon’s Backbone vid byn Ping’an, i kommunen Longsheng, två timmar norr om Guilin. Ett sceneri väl värt att vallfärda till I horisonten sträcker sig bergskedjan som namngett terasserna. Bergstopparna slingrar sig bortåt i horisonten och in i dimman. Med en portion fantasi kan de absolut efterlikna ryggraden på en drake. De terrasserade risfälten har börjat ikläda sig höstuniformen. Guldbruna etapper förgyller de annars grönskande stegen. I partier nära källor är det fortfarande…
-
I Kina fiskar människor med fåglar
De svarta storskarvarna följer båten. Några sitter redo på relingen. Ett högt skrik från mannen med hoven, ett bete kastas ut. Fåglarna sticker iväg. De plaskar, dyker och susar i vattnet runt oss. Som pilar skär de genom det gröna vattnet. Efter en stunds tumult kommer en av skarvarna upp till ytan med ett byte. Fiskens fjäll glänser i solen. Ett band sitter fäst runt halsen som gör att fågeln inte kan svälja den stora fisken. Istället ror Baikvinnan båten mot fågeln och bytet. Mannen som kastade ut betet får utan protester från fågeln plocka upp den och fisken med håven. Fågeln inser att kampen är förlorad och släpper ned…
-
Gissa grönsaken! Eller frukten. Eller blomman, kanske…
På en plats där nästintill alla livnär sig på jordbruk är det inte svårt att vandra omkring och hitta godsaker på rad. Träd fulla med persimons, buskar som bugar sig för all physalis och meloner som dyker upp som paradisiska bomber på marken. Chili, koriander, ingefära, vårlök, te – listan kan göras lång. Vi har gått runt och suktat efter de perfekt mogna exemplaren, men också irriterat klämt och känt på vissa saker utan att luska ut vad det är för någonting. Så, vi behöver hjälp att gissa grönsaken! Eller frukten. Eller vad det nu kan vara… En liten rackare vi inte lyckades ens komma i närheten av ett rätt…
