-
Oslo, jag längtar efter dig
Jag elsker Oslo, och det kommer jag nog alltid att göra. När jag hade någon timme till övers efter en hemlig födelsedagsfest fick jag verkligen bekräftat varför stan är mig så kär. En av stans mysigaste promenader är precis bakom centralstationen. Det är inte bara att jag haft så skojigt här, att jag väl egentligen blivit vuxen på riktigt i den norska hovedstaden, som gör att jag blir alldeles förälskad. Det märks att det växer, att man vill få folks att trivas. Även om jag skulle vidare med tåg och bara hade ett par timmar så gjorde den rätt nya hamnpromenaden det till ett rent nöje! Det är inte så…
-
Topptur till Grefsenkollen: en gratis aktivitet i Oslo
Grefsenkollen är min närmaste topptur. Till fots tar det mig mindre än en timme att komma upp. Nedanför sprider stan ut sig och om det är klart väder ser en långt ut i fjorden. Så en helg i den norska huvudstaden behöver inte bara vara vin och sång och dyra restaurangbesök. Att ta apostlahästarna upp på Grefsenkollen är gratis. Om du inte väljer att äta på den prisade restaurangen i toppstugan … En god anledning till varför det är värt att besöka Oslo på vintern!
-
Som nybörjare på cykel i Oslomarka får en ha lite tålamod
Idag har jag ramlat på cykel. Två gånger. När hände det sist liksom? Snacka om att det med att ha en cykel fäst på fötterna är något en måste vänja sig med. Men det går fort framåt! Tre mil har vi trampat idag. Det är fortfarande snö på stigarna i Nordmarka, så vi svängde runt och vände på en av grusgångarna uppe vid Maridalsvannet. Då ramlade jag första gången. I en gyttjig blandning av snömos och småsten. Eftersom det var första gången jag cyklade utomhus med klick-pedaler på var jag nog beredd på att ramla, men ändå. Det kändes … ovant. Och lite förnedrande. Ramla på cykel liksom! Vi fortsatte…
Du kanske också gillar
Små stugor och stora slott på cykel runt Saltsjö-Duvnäs
På cykel längs strandtäta stigar i Norge
-
Hej du mörka vintertid! Kan jag få lite semester från dig?
Idag gick vi in i vintertiden på riktigt. Efter att ha haft typ 18 veckor med regn och mörker kikade äntligen solen fram! Vi tog oss så nära solen vi kunde och kände oss lite som vampyrer när vi kisade i motljus. Även om skidbackarna var en enda sörja var det fantastiskt att plaska omkring i skogen en stund. Vi har ju haft ungefär 12 års semester i en enda släng, men det är svårt att inte längta söderut. Kanske blir det en tripp om inte allt för länge? Det är verkligen ingen utmaning att resa, det svåra är att vara still.
-
Oslos mest centrala topptur
Att bo i Oslo utan att i alla fall gå en liten tur varje helg är nästintill kriminellt. Eftersom hela landet stänger igen på söndagar är det bara naturen som är öppen. Och här samlas många. Eftersom vi numera bor norr om stan har vi väldigt nära till Oslos mest centrala topptur. Att gå upp på Grefsenkollen är kanske inget äventyr, men det är en otroligt fin runda. Nästan 400 meter över havet i alla fall och det finns kaffe i stugan på toppen. Här åker de små skidor om vintern och hurtiga är ute och löper uppför om sommarn. Om en inte har tid, eller lust, att göra ett…
-
Oslo upplever en bäst med båt
Det finns mycket vatten i Oslo, så naturligtvis är det bäst att upptäcka staden från havet. Oslofjorden en solig dag är det inte mycket som slår. Det är lätt att bli bortskämd när en har företagsamma kompisar. Uppfinnar-Jocke och en kamrat har plockat upp den gamla pärlan Wasa II från botten och restaurerat henne totalt. Det är ett drömprojekt och ett fantastiskt sätt att återupptäcka vår gamla hemstad. Allt ser ut som vanligt från vattnet, bara lite vackrare. Om en inte har sån tur och kan dra fram vänner med båt ur bakfickan går det bra att försöka lifta, eller ta en fjordcruise. På de större båtarna får en betala…
-
Jag vill tacka dig Oslo
Jag har en sådan förälskelse till den här staden. Oslo har behandlat oss väl. Vi har solat, skidat, badat, hoppat, hängt, snubblat och kastats runt. Havet, kollen, båtarna, trikken, Torggata, parkerna och marka. En stad med så mycket och så bra (men svindyra nöjen). Sista helgen känns inte ens verklig. Vi kommer ju tillbaka om en vecka kanske. Men nej! Då seglar vi. Sen tar vi färjan till Finland. Där börjar vår saga. Ingen kan i alla fall anklaga oss för att ta i för löst. Nu hoppar vi!! Från festerna har jag bara äckliga bilder typ. Vi laddade ur kan en väl säga! Fint.
Du kanske också gillar
Vackra, vackra Oslo
Ett kungligt kosläpp på Bygdøy
Utkasten från äventyren växer
-
Skitfiske på oss! Den om friluftsliv i Norge
När vi kom fram till vår utvalda spot vid vattenkanten var det första jag gjorde att veckla ut filten mitt i en ansamling med rödmyror. Aj, aj, aj. Så mycket för det härliga friluftslivet! Särskilt som vi cyklat en mil i uppförsbacke till østmarka (det finns lite info och bilder på Nøklevann här). Helvete vad det sved i låren. Jobbigheten i att cykla är dock en ganska skön smärta, och det går fort att återhämta sig. Det jag ville ha när vi anlände till målet var helt enkelt inte sjutusen myrbett på skinkan.. Så himla härligt att bli rosig om kinderna, ströva i skog och höra vattnet klucka mot stenarna.…
-
Ett kungligt kosläpp på Bygdøy
Redan när jag viner nedför Bygdøy Allé ser jag ansamlingen bilar i rondellen vid avfarten ut mot ön. En olycka? Är hela Oslo på väg ut till sitt tillgängliga sommarparadis samtidigt? Bilarna köar längs med den smala vägen upp mot Kongsgården. Som cyklist finns det inte riktigt plats. Bilarna ligger intill trottoaren och fotgängare med barnvagnar strosar längs med. Jag byter mellan att vara fotgängare och cyklist för att avancera. Irriterat svär jag över att Norge är ett land fullt av cyklister, men Oslo är en stad som är helt omöjlig att cykla i. Plötsligt skuttar en ko förbi i hagen till vänster. Ja, den skuttar! Med alla fyra! Som…
-
Troféer, jakt och makt
Det är makabert att stiga in i ett rum där jägarens troféer hängts upp från golv till tak. Utan att vrida på huvudet ser vi direkt att det är indelat efter teman utifrån världsdelar. Glädjen över att se alla dessa fantastiska djur skymfas (minst sagt) av det faktum att endast huvud och hals är kvar av de flesta. Balsamerade ögon tittar tomt, men tycks ändå skuldfullt följa oss med blicken. Med ursäkten att djuren är dödade sedan länge (hoppas jag..) vänjer jag mig efter en stund. Jag fascineras av att kunna komma nära hornet på noshörningen, tassen på en isbjörn (stämmer det att alla isbjörnar är vänsterhänta?) och ett vildsvins…
