• Betraktelser

    Jag måste berätta om pappa

    Jan Emil Hermansson fyllde 52 år, sedan dog han lagom till Alla helgons dag 2003. Jag var 17 år och hade väntat på att min pappa skulle dö i 10 år. Nu har min pappa varit död lika länge som han var sjuk. Döden är alltid oundviklig, men cancern är så jävla skoningslös. Bland behandlingar och felaktiga diagnoser äter sjukdomen sig vidare genom människan. En bomb som kan brisera när som helst om den inte desarmeras i tid. Ändå måste vi både leva och låta dö under tiden.  Andras ord och mina egna texter har alltid varit ett sätt att bearbeta både ilska och sorg. Andras berättelser om när döden…

  • Betraktelser

    Älskade, fantastiska och förbannade far

    Jag sörjer att jag inte fick lära känna dig som vuxen och jag är tacksam för det faktum att du höll fast mig nära, även när det var svårt och jag sprang åt andra hållet. Det var en natt i det lilla, gula huset på Rasfallet när jag trodde att allt brast. Att det var slut. Du trillade ihop och föll isär. Jag såg det och jag blundade. Det fanns ingen plats i mitt tonårshjärta att hantera din svaghet. Jag ville bara somna igen och låtsas att du aldrig funnits, för ibland finns det bara inte plats i bröstet. Kanalerna torkar ur, känslorna stängs av. Jag förbannade att du skulle…

  • Dalarna

    Strövtåg i hembygden

    När vi var i Dalarna förrförra helgen ville jag till Lyviken (kyrkogården) av någon underlig anledning. Lite av plikt, för att man liksom borde. Lite av nyfikenhet, för varför är jag inte mer dragen dit? Lite för att det är en vacker plats och lite för att testa mig själv. Det är som sagt väldigt, väldigt vackert. Höga tallar, vattnet och en trygg tystnad. Men för mig blir det nog inte mer än en plats som berättar en ytterst liten del av de som varit. Pappa har ingen sten och lunden är fin. Farmor Lilian och bagar farfar Emil ligger precis vid sidan av mormor Eila och mammas bror. Allt…