Murphy har ju en lag som säger att om någonting kan gå fel så går det fel. Jag är inte riktigt en anhängare av hans lag, men jag är beredd att sträcka mig till att en olycka sällan kommer ensam. Kardemummabergen bjöd verkligen på motstånd, men i en fantastisk miljö. Samtidigt som klockan slog 13.00 lade vi ut från den lilla bergsbyn Promoui, som egentligen mest bestod av en rondell. 12 mil kvar till målet och vi hoppades att vi skulle nå fram samma dag (vilket vi också skulle ha gjort om vägen höll samma kvalitet som under förmiddagen). När klockan blivit 15.00 hade vi kommit lite över 2 mil.…

Vi har haft ett äventyr på Äventyret. Istället för att åka runt Kardemummabergen som skilde oss från havet valde vi att åka över dem. Efter nästan tre månader på vägarna börjar den delen av resan lida mot sitt slut. Nu rycker vi en sista gång tänkte vi och gav oss mot de kryddiga topparna. Vi visste att vägen var dålig och vi kände till att en olycka sällan kommer ensam, men nu har vi också upplevt det. Vid frukost dagen för avfärd glider en lagom irriterande britt in på cross. Han ska samma väg som oss och vi tar följe. Det är konstigt att förhålla sig till ytterligare en chaufför…