Englunds på äventyr
Semestern på segelbåten har börjat. Äntligen har jag mött upp Mattias och båten, som ska få flytta hem till Stockholm. De har seglat både natt och dag för att komma till Köpenhamn, och vi fick en klassisk dansk dag innan vi la ut från hamnen Lynette. Däremot fick vi också mojnad vind. Knappt en krusning
Vi har fastnat i Sandspollen. En skyddad liten vik i höjd med Drøbak. Längre kom vi inte första dagen på båtens första riktiga seglingsäventyr. Igår kastade vi loss från Malmøya. Kav lugn fjord, ingen vind. Vi önskade oss vind – och fick vind! Styv kuling, från söder. Motvind. Vår lilla båtis har inte så stark
Rikard och Mattis har kämpat med kuling, och totalt stiltje, hela helgen – och nu är hon här! Segelbåten är framme i Oslo! Nu ligger hon tryggt på Malmøya. Medans jag har tagit en tur till Floda och klappat på tvillingbebisar, jobbat och kämpat med att repetera lite matteregler (ska skriva högskoleprovet – vad tänkte
Kustbevakningen har stött på en samling späckhuggare utanför Väderöarna. Det är tyyyyp nära där jag tänker att vi ska segla supersnart!!! Tänk om vi får segla med späckhuggare? SVT rapporterar idag om att Kustbevakningen mött späckhuggare, och jag blir alldeles, pirrig, avis och äventyrssjuk. Tänk, en behöver inte ta tåget runt halva klotet för att uppleva
Vet ni? Vi har köpt en segelbåt! Det tog oss ungefär ingen tid alls att bestämma oss, och i lördags blev hon vår. Havet har alltid ropat på oss bägge, men vi är uppvuxna vid insjöar och med motorbåt. Ibland har vi fått lära oss lite om segling med kompisar, och ibland har vi passat
Palawan är Filippinernas västligaste provis och består av över 1 700 öar. Här kantas grönskande öar med tropisk regnskog av stränder och dramatiska kalkstensklippor. Vattnet är så klart att de många korallreven är synliga från ovan. Vi seglade runt bland öarna i fyra dagar med Tao Philippines. Bra för både hjärta och själ! UNESCO kallar
Vi är tillbaka efter våra fyra dagar till sjöss. Att utforska de hundratals paradisöarna i norra Palawan är verkligen uttröttande. Vi är så slitna, men lyckliga i hjärtat. Jag har under dessa dagar sovit under bar himmel, snorklat runt vrak, simmat bland korallrev och kalstensklippor, seglat in i solnedgången, sett fler paradisstränder än vad jag
Vi vaknar förtöjda vid kobben som fortfarande bär värme från gårdagens sol. Dimma ligger tjockt över skären och vi ser inte längre än till nästa sund. Öppet hav finns i horisonten, men går inte att skönja. Det blir långfrukost med fil och kaptens egenrostade müsli till förrätt. Sedan följer äggröra, kaffe och ostmacka. Disken och
Vi seglar på riktigt. Lär lite om vindar och grader och skot och navigeringsbestick och segelgarderob och lovart och stag. Jag känner mig som en glad liten hundvalp när jag lär mig nya saker. Särskilt saker jag inte är en naturbegåvning på. Mattias hissar och sätter segel som han aldrig gjort annat. Jag vinschar och
I Vaxholm är blommorna längs med kajen planterade i krukor formade som knubbiga små segelbåtar. När vår färja ut mot Möja passerar kajen slår bränningar upp mot sidorna och båtarna som ligger på rad vid tankarna trängs alla på samma sida, den i lä. Skärgården ligger inbäddad i ett grått dis och kaffet smakade nog
