Det här med att ljus och sol och utomhus gör mig så otroligt gott.. Det är ju inte sunt att vara så styrd av det! Nog anpassar en sig till det mesta, men tror aldrig jag skulle tröttna på att slippa ha ett mörkt halvår i mitt liv. Spritt i bröstet och pirr i knäna (mest för att de inte är vana att gå fram och tillbaka överallt iofs) gör mig otålig. Allt ska hända nu. Gärna igår. Jag tål inte “eeeh vänta lite så kan vi se på det nästa torsdag som halvmånen står i kräftan”, utan river ifrån och gör mitt eget då. Det blir lite synd om…