-
En bussresa i Bolivia
Att transportera sig genom Sydamerika är kontrastrikt. De fotöljliknande sätena i Argentinas lyxiga långfärdsbussar är någonting helt annat än de små träskivorna en får sitta på i bussarna över bergen i Bolivia. Ändå är det bussresorna i Bolivia jag minns mest. På de lite dyrare (men ändå otroligt billiga) bussarna i Argentina är resorna ofta bemannade. Mat serveras, det bjuds på vatten och sätena går att fälla bak så långt att en nästan ligger horisontalt. Det är bekvämt, minst sagt. Men också ganska oförargligt. I Bolivia, på de lite billgare bussarna, finns det ofta inte plats att vara över 1,60 cm lång. Tar du inte med en egen pall får…
-
Äventyr med ånglok på norra Borneo
Ni vet ljudet av en ångloksvissla? Som skär genom luften och berättar att tåget går. Precis så låter det! Som i en serietidning. Eller en gammal västernfilm. Att åka ånglok är kul, även om en kanske inte är någon renodlad tågentusiast. Jag känner lite såhär. Tågturen med North Borneo Railway var värd. Det var en kul utflykt, men inte en otrolig upplevelse. Om en inte är extremt intresserad av ånglok är det kanske ingen kioskvältare. Men har en vägarna förbi Kota Kinabalu och en dag över, kör! Här kommer lite bilder från vår tur.
Du kanske också gillar
Skräcken och glädjen på vägen i Vietnam
Lijiang lever upp, likt ett Venedig i öst
Hänförd av Hongkong
-
Vägarna på Koh Tao är både upp- och nedturer
Koh Taos högsta punkt är omkring 300 meter. Det är inte så väldigt högt, men det kan bli brant ändå på små ytor. Att köra moppe på vår lilla ö är ett äventyr i sig! Att ta sig runt på Koh Tao är inte speciellt krävande. Ön är liten, det mesta finns inom räckhåll. Det går att gå mycket, men det är krävande för vägarna går upp, och ned, och upp och ned igen. I all oändlighet. Att hyra, eller köpa (beroende på hur länge en tänkt stanna), en moppe är nästan ett måste. Vi har varsin och det är så skoj att tuffa runt på ön! Trafiken är lugn,…
-
Att vara turist i protesternas Bangkok
Det råder undantagstillstånd i Bangkok. Ett tiotal människor har dödats sedan december. Månader passerar, men oppositionens protester avtar inte. När motståndsrörelsen blockerar viktiga knytpunkter och förvandlar trängseln i trafiken till en odefinierbar massa påverkar det turister. Ändå är det mer än trafiken som påverkar turismen. Längs med avenyer ligger taggtråd och bildäck som temporära avspärrningar. Lastbilar och bussar ställs som skydd. Säckar med sand används för att förstärka barrikaderna. En fotograf i skottsäker väst och hjälm passerar med raska steg, likt en korrespondent i krig. Bangkok är på sina ställen under belägring, men backpackerlivet på Khao San Road fortsätter som vanligt. I fredags, på Buddhas födelsedag, gick omkring 1500 poliser…
-
Hej vad det går, med bambutåg på skeva spår
Tåg är inte ett välfungerande transportsystem i Kambodja, men det är säkrare än förr. Under 1980- och 1990-talet användes tåg som minröjare och trots riskerna var gratisbiljetterna till den främre vagnen eftertraktade. Idag rullar ett fåtal godståg på vissa sträckor, men mestadels befolkas spåren av optimistiska hemmabyggen. Tågrälsen i Kambodja är både vinda, skeva och överväxta. När det inte finns en tidtabell (eller några tåg som kan försöka följa den) har människorna byggt sina egna vagnar, efter bästa förmåga. Plocka ihop ett par gamla hjul från en stridsvagn, snickra ihop en typ av flotte att placera ovanpå och leta reda på en gammal motor. Sen är det (bokstavligen) bara att…
-
Välkommen till Kambodja!
Vi har svängt vår sista kurva i Vietnam. När vi kom över gränsen till Kambodja insåg vi direkt att det finns skillnader. Här kommer våra första intryck av Kambodja. Kambodja är fattigare. Husen är av trä, motorcyklarna är ofta glada hemmabyggen. Det kan inte finnas någon lag på att ha hjälm för nästan ingen skyddar huvudet. Det finns många lastbilar utan tak och vindruta. Det ser ut som att de har kört under en för låg viadukt och kapats av på hälften. Chaufförerna sitter med solbrillor och munskydd bakom ratten (en hade till och med hjälm!). Bensin säljs ur stora fat längs med vägen och det finns inte samma kaffekultur.…
-
På vägen från Vietnam till Kambodja
Vi har haft ett par dagar i Hoi An som regnat bort, fast ändå gillade vi den gamla hamnstaden. I centrum av gamla stan vill en inte va allt för mycket, men eftersom vi bodde utanför bland risterasser och kycklingar så levde vi lantliv med stadens alla bekvämligheter inom räckhåll. Jag hittade gräddfil (!!!!) för första gången på ett halvår så köpte två gurkor och rockade loss. Annars har det blivit mycket skriva, promenera, äta och fika. (Oväntat så träffade vi en gammal högstadiekompis till mig. Han bor i Laos och arrenderar en tomt i Mekongdeltat. Otippat! Han och tjejen bygger hus av glas och lever lugnt. Drömmen är att…
-
Genväg genom Mekongdeltat
Mekondeltat ställer till en del problem för trafikanter. Från den södra oljestaden Vung Tau skulle vi behöva köra norrut till Hoh Chi Minh City för att sedan ta oss söderut igen. Vi letade länge och väl efter en genväg över vattnet, och det betalade sig! Vi började med att fråga runt på hotell och restauranger i Vung Tau med engelsktalande personal. Alla svarade att det inte gick några färjor mot Mekong, men de hade fel. Tack vare Crazy Guy On A Bike (heja internet) visste vi att det skulle gå att ta en båt till Vam Lang och till och med hur vi skulle hitta den. Dagen innan planerad avfärd åkte…
-
Både himmel och helvete är nära på motorcykel i Vietnam
95 mil och tre dagar senare är vi äntligen framme i Danang. Vi har slitit i mellan 8-11 timmar varje dag, inklusive paus för kaffe, kaka, Candy Crush och tofu. De här dagarna har verkligen varit en komprimerad del av livet på motorcykel genom Vietnam, så jag tycker de förtjänar ett varsitt stycke. Välkommen till livet på vägen, en resa i både himmel och helvete. Om helvetet dag 1 (HCMC – Dak Mil) Att ta sig ut ur Ho Chi Minh City i morgonrusningen tog minst en timme. När vi snirklat oss igenom trafikträngseln i innerstaden (som ändå är fantastiskt kul att köra i) fick vi ägna resten av dagen…
-
Nu har vi fått nog. Mot paradiset!
Vi har fastnat i en regnmonsun som aldrig vill ta slut. I november ska vädret i norra Vietnam bli torrare, men inte ens när vi kommit ned i centrala delarna av landet vill regnet sluta smattra. Det är inte kallt, men under körningarna blir vi (oavsett kläder) alltid blöta. Det, tillsammans med vinden, gör att vi ibland huttrar som små bortglömda sommarkatter när hösten kommer. Nu har vi fått nog. Istället för att göra Hue, Danang och Hoi An ordentligt nu blåser vi Ho Chi Minh-vägen söderut redan imorgon. Mot party- och strandparadiset Nha Trang! I januari, efter julfirandet på Phu Quoc, återkommer vi till dessa delar av landet. Det är…
