-
Vinh Moc, byn som bokstavligen gick under jorden
När Vietnamkriget pågått i 10 år ungefär stod området kring den lilla fiskebyn Vinh Moc under hårda angrepp från luften. Byn ligger i det demilitariserade zon (DMZ) som upprättades mellan Nord- och Sydvietnam, men blev istället en av de hårdast ansatta platserna i landet. För att rädda byn grävde invånarna ett nästan 2 km långt tunnelsystem. Vinh Moc är byn som bokstavligen gick under jorden. Amerikanernas främsta anledning till att bomba den till synes oansenliga fiskebyn vid havskusten var att sätta stopp för deras stöd till Nordvietnam. Nordvietnam hade upprättat en garnison, som ställde till det för bombplan på väg mot Hanoi, på en ö i närheten och byborna i…
-
Landsvägarna i Vietnam är lätta att älska
I två dagar har vi rest utan att behöva härja runt kring hetsiga bussar och tunga lastbilar på motorvägen. Att susa omkring på landsvägarna är en ren fröjd. Vi har åkt från nationalparken Phong Na-Ke Bang (som det kommer mer om snart), via tunnlarna i Vinh Moc (som det också kommer mer av snart) till Hue. Vi har åkt genom regn och stoppats av översvämmade vägar, men vi har också haft idyllisk landsbygd och härliga vägar. Från bergen med tjock, ogenomtränglig djungel, till plan mark med oändliga, spegelblanka risfält. Vi reser lustfyllt. Transporten är inte längre huvudsyftet, utan åkandet är sannerligen en fröjd. Flera gånger idag har jag nästan fällt…
-
En avfart från motorvägen i Vietnam finns havet
När vi nu gett oss på att köra från Hanoi i norr till Ho Chi Minh City i söder har vår längtan till kusten gjort att vi transporterat oss ganska kvickt. Redan första dagen gled vi av motorvägen, nästan hela vägen ner i havet. Det är lätt gjort i ett avlångt land. Sam Son ligger drygt 1,5 mil ifrån motorväg 1. I över hundra år har det varit ett semesterparadis. Stranden är bred och finkornig. Havet slår mot sanden och fiskebåtar ligger uppdragna längs med trädlinjen. Vi vandrade förbi män som byggde båtar, unga killar som spelade fotboll i kalsonger, herrar som vandrade i vattenbrynet i kostym. Kvinnor verkade konstigt…
-
Tips och tricks i trafiken i Vietnam
Trafiken i Vietnam är inte riktigt som i Sverige, Skandinavien eller Europa. Även om trafiken inte är lika välordnad som hemma finns ändå viss struktur. Det går att köra både smart och säkert, men det gäller att vara på alerten. När du anpassat dig till rytmen, börjat se mönster i kaoset och hittat nyckeln till frihet på vägarna i Vietnam kommer du älska det. I Vietnam använder alla hela vägbanan. Så länge det finns plats (vilket tolkas högst individuellt) går det att köra på fel sida vägen, göra omkörningar på insidan och vid möte samt att stanna mitt på motorväg. Den enda regeln om företräde som finns i Vietnam är ”störst…
-
Åka motorcykel bland molnen i Vietnam
Nu är vi i några av Vietnams mest avskilda delar och vi är vandrande lyktor när vi rör oss i byarna och längs vägarna. Vägen till Sinho från Dien Bien Phu var helt magisk och fullkomligt hänförande. Även om molnen hänger efter oss likt svansar av sockervadd är vyerna fantastiska. När vi kör känns det ibland som det regnar, men när vi stannar är det bara molnens fukt som slängs mot oss i farten. Fram tills det började regna på riktigt, men det är en annan historia… Vårt nästa mål är Sapa. En turistfavorit i norra Vietnam där människor vandrar och slappar. Om dagens körning var imponerande och nervkittlande kommer nog…
-
Längs vägarna i norra Vietnam
En dag på vägen i Vietnam är ett helt liv lär en vis kvinna någon gång sagt (jag, efter dagens tur). Vi räknar inte timmar eller mil, men försöker hålla koll på ungefärliga körtider och avstånd för att ha ett hum om färden. Ändå, vi går långt mycket mer på upplevelsen längs vägen än på att nå målet. Det är vägen som gör mödan värd, har en annan vis kvinna en gång skrivit (Karin Boye – I rörelse) och det är den första dikt som fastnat i mig (tack Mäds!). Så sann! Oändligt är verkligen vårt stora äventyr. Dagens första stopp var på en lokal marknad. Vi blev förföljda av…
-
Den fruktansvärda färden till Hong Kong och vikten av en god bok
Jag ligger vikt som en räka i en sardinliknande burk till säng. Under mig ligger sex personer på rad, axel mot axel. De har fått bäddarna längst bak i bussen, med lite extra utrymme till benen som tack för besväret. Tre rader av sängar med smala gångar emellan. Två våningar av små, små bäddar. Med de sex på rad längst bak räknar jag till 39 platser. Någon gång under natten försvinner min kudde ned bland människorna under mig När vi kliver ombord skrattar vi. Förtvivlat. I de flesta sängarna finns bälte och alla har tjocka filtar trots värmen. Med en ryggsäck och en påse med matsäck finns det ingen plats…