-
Vägarna på Koh Tao är både upp- och nedturer
Koh Taos högsta punkt är omkring 300 meter. Det är inte så väldigt högt, men det kan bli brant ändå på små ytor. Att köra moppe på vår lilla ö är ett äventyr i sig! Att ta sig runt på Koh Tao är inte speciellt krävande. Ön är liten, det mesta finns inom räckhåll. Det går att gå mycket, men det är krävande för vägarna går upp, och ned, och upp och ned igen. I all oändlighet. Att hyra, eller köpa (beroende på hur länge en tänkt stanna), en moppe är nästan ett måste. Vi har varsin och det är så skoj att tuffa runt på ön! Trafiken är lugn,…
-
Haveri i ödemarken och ett stenskott på tutten
Att åka motorcykel på vägarna i norra Kambodja är att färdas i tiden. Barn jagar rullande däck och hjul (vad ska en göra i brist på bollar?), somliga vandrar långt för att hämta vatten. Barnen går byxlösa tills de kan sina toalettrutiner och en krake började gråta när vi slog oss ned för en kaffe. Efter vad vi förstod av mammans skratt och gester så var vi nog de första vita barnet såg. Onda andar på hjul liksom. Vi fick ändå kaffe kokat över öppen eld. Sen kom den tandlösa tanten från grannbutiken och slog sig ned. De pratar glatt, fast vi förstår ingenting. En man som säljer karotter kommer…
-
Välkommen till Kambodja!
Vi har svängt vår sista kurva i Vietnam. När vi kom över gränsen till Kambodja insåg vi direkt att det finns skillnader. Här kommer våra första intryck av Kambodja. Kambodja är fattigare. Husen är av trä, motorcyklarna är ofta glada hemmabyggen. Det kan inte finnas någon lag på att ha hjälm för nästan ingen skyddar huvudet. Det finns många lastbilar utan tak och vindruta. Det ser ut som att de har kört under en för låg viadukt och kapats av på hälften. Chaufförerna sitter med solbrillor och munskydd bakom ratten (en hade till och med hjälm!). Bensin säljs ur stora fat längs med vägen och det finns inte samma kaffekultur.…
-
På vägen från Vietnam till Kambodja
Vi har haft ett par dagar i Hoi An som regnat bort, fast ändå gillade vi den gamla hamnstaden. I centrum av gamla stan vill en inte va allt för mycket, men eftersom vi bodde utanför bland risterasser och kycklingar så levde vi lantliv med stadens alla bekvämligheter inom räckhåll. Jag hittade gräddfil (!!!!) för första gången på ett halvår så köpte två gurkor och rockade loss. Annars har det blivit mycket skriva, promenera, äta och fika. (Oväntat så träffade vi en gammal högstadiekompis till mig. Han bor i Laos och arrenderar en tomt i Mekongdeltat. Otippat! Han och tjejen bygger hus av glas och lever lugnt. Drömmen är att…
-
Både himmel och helvete är nära på motorcykel i Vietnam
95 mil och tre dagar senare är vi äntligen framme i Danang. Vi har slitit i mellan 8-11 timmar varje dag, inklusive paus för kaffe, kaka, Candy Crush och tofu. De här dagarna har verkligen varit en komprimerad del av livet på motorcykel genom Vietnam, så jag tycker de förtjänar ett varsitt stycke. Välkommen till livet på vägen, en resa i både himmel och helvete. Om helvetet dag 1 (HCMC – Dak Mil) Att ta sig ut ur Ho Chi Minh City i morgonrusningen tog minst en timme. När vi snirklat oss igenom trafikträngseln i innerstaden (som ändå är fantastiskt kul att köra i) fick vi ägna resten av dagen…
-
Vietnam HAR de vackraste vägarna i världen
Om vi inte var helt säkra tidigare så är vi utan tvekan eniga nu. Vietnam har de vackraste vägarna i världen! Vägen mellan Nha Trang och Phang Rang var en av resans höjdpunkter såhär långt. Vi försöker alltid köra på andra vägar än Highway 1 och häromdagen ledde det oss runt en halvö. Omvägar överraskar alltid! Ibland kör vi igenom floder, ibland i ett dike. Ibland passerar vi strand, efter strand, efter strand på en väg som skulle kunna vara lagd igår. Blåmålade fiskebåtar söker skydd undan väder och vind i vikar, kossor vandrar längs vägarna och vågorna slår mot klipporna. Du vet aldrig riktigt vad du kommer möta, och det…
Du kanske också gillar
Välj Vietnam i vinter
Skräcken och glädjen på vägen i Vietnam
En kinesisk höjdpunkt: opera i Sichuan
-
Nu har vi fått nog. Mot paradiset!
Vi har fastnat i en regnmonsun som aldrig vill ta slut. I november ska vädret i norra Vietnam bli torrare, men inte ens när vi kommit ned i centrala delarna av landet vill regnet sluta smattra. Det är inte kallt, men under körningarna blir vi (oavsett kläder) alltid blöta. Det, tillsammans med vinden, gör att vi ibland huttrar som små bortglömda sommarkatter när hösten kommer. Nu har vi fått nog. Istället för att göra Hue, Danang och Hoi An ordentligt nu blåser vi Ho Chi Minh-vägen söderut redan imorgon. Mot party- och strandparadiset Nha Trang! I januari, efter julfirandet på Phu Quoc, återkommer vi till dessa delar av landet. Det är…
-
Landsvägarna i Vietnam är lätta att älska
I två dagar har vi rest utan att behöva härja runt kring hetsiga bussar och tunga lastbilar på motorvägen. Att susa omkring på landsvägarna är en ren fröjd. Vi har åkt från nationalparken Phong Na-Ke Bang (som det kommer mer om snart), via tunnlarna i Vinh Moc (som det också kommer mer av snart) till Hue. Vi har åkt genom regn och stoppats av översvämmade vägar, men vi har också haft idyllisk landsbygd och härliga vägar. Från bergen med tjock, ogenomtränglig djungel, till plan mark med oändliga, spegelblanka risfält. Vi reser lustfyllt. Transporten är inte längre huvudsyftet, utan åkandet är sannerligen en fröjd. Flera gånger idag har jag nästan fällt…
-
Tips och tricks i trafiken i Vietnam
Trafiken i Vietnam är inte riktigt som i Sverige, Skandinavien eller Europa. Även om trafiken inte är lika välordnad som hemma finns ändå viss struktur. Det går att köra både smart och säkert, men det gäller att vara på alerten. När du anpassat dig till rytmen, börjat se mönster i kaoset och hittat nyckeln till frihet på vägarna i Vietnam kommer du älska det. I Vietnam använder alla hela vägbanan. Så länge det finns plats (vilket tolkas högst individuellt) går det att köra på fel sida vägen, göra omkörningar på insidan och vid möte samt att stanna mitt på motorväg. Den enda regeln om företräde som finns i Vietnam är “störst…
-
En väg i Himalaya
Det är lite svårt att greppa, men vi är faktiskt i Himalaya. Bergskedjan börjar här i Yunnan. Provinsen är relativt sett ganska underutvecklad. Berg och dalar har saktat ner utvecklingen av infrastruktur och den allra största majoriteten lever fortfarande på att bruka jorden. 2002 startade ett projekt med budget på miljardbelopp för att utveckla regionens kraftöverföring, transport, vattenförflyttning och jordbruk. Det finns stora resurser i den bördiga marken, men bergen står lite i vägen. Att färdas på vägarna är ett förtjusande sus i magen En följd av detta är att Yunnan är den provins i Kina som under de senaste åren lagt mest nya vägar. Alla större städer har asfalterade…
