När vi nu färdats norrut har landskapet förändrat sig. Mer grönt. Mer vatten. Ett öppet landskap som vinden älskar. Den susar ständigt i öronen och över bergskanterna. Även om landskapet blivit mer varierat förblir maten mjöl- och djurbaserad. Smakerna är enformiga och maten har blivit mer förnödenhet än nöje. Även om jorden är bördigare har inte grönsakerna tagit stor plats på tallriken. Längs vägen ser vi stora solgula rapsfält, men ingenting mer exotiskt än så (möjligtvis lite havre). Längtan efter frukt och grönt märks tydlig från dagens sida i anteckningsblocket: Jag saknar mogna, söta tomater. Spröd paprika och gurka. Ett krispigt, rött äpple… Sedan förändrar sig landskapet igen. Svart vulkansten…