-
MONGOLIET RUNT, DAG 11: Vi eldar med hästbajs och trampar längs med en glasbetäckt strand
Det är sista dagen innan hemfärd. Den trötta känslan av att vända hemåt ligger över dagen. Vi stannar vid Ögii Lake, en oas för migrerande fåglar och en sjö full med fisk. Vi ser en man stå med spö längs med den steniga stranden, en båt ligger med magen uppåt lite längre bort. Skrovet är fullt av hål. Fastän solen tittar fram och sjön glittrar. Ljuset känns starkt och trots strålarna kyler vinden. Vi promenerar längs med vattenkanten och får traska runt samlingar med glasskärvor. Landskapet är trädlöst, ingen ved finns till kaminen. Mongolerna vet råd. Soltorkad hästspilling ryker en del innan glöden tar sig, men det luktar inte skit.…
-
MONGOLIET RUNT, DAG 10: Vi bestiger en vulkan och ankommer till White Lake
Efter en natt med regn smattrande mot juntans kupoltak är vi så nöjda (igen) med att ha valt jurta istället för tält. På vår färd mot vulkanen Khorgo passerar vi staden Tsetserleg. Den ligger utefter bergssidan och när vi plötsligt befinner oss i folkmyller känns det som stadens alla 17 000 invånare står och skriker mig i öronen. Ovanan med rörelser, musik, ljuden av människor är slående. Det är nästan överväldigande, och ändå var det inte så länge sedan vi lämnade civilisationen. Hit har gruvindustrin dragit asfalt och vi fortsätter färden över bergskammar och stäpper i högre hastighet än normalt. När vi når 80 km/h är det nästan så att…
Du kanske också gillar
24 timmar i pandornas hemstad Chengdu
Hur var egentligen stränderna i Goa?
Se mer på moped
-
MONGOLIET RUNT, DAG 8: Efter kast med liten sten på stort världsarv vilar vi vid vattenfallet
När vi nu färdats norrut har landskapet förändrat sig. Mer grönt. Mer vatten. Ett öppet landskap som vinden älskar. Den susar ständigt i öronen och över bergskanterna. Även om landskapet blivit mer varierat förblir maten mjöl- och djurbaserad. Smakerna är enformiga och maten har blivit mer förnödenhet än nöje. Även om jorden är bördigare har inte grönsakerna tagit stor plats på tallriken. Längs vägen ser vi stora solgula rapsfält, men ingenting mer exotiskt än så (möjligtvis lite havre). Längtan efter frukt och grönt märks tydlig från dagens sida i anteckningsblocket: Jag saknar mogna, söta tomater. Spröd paprika och gurka. Ett krispigt, rött äpple… Sedan förändrar sig landskapet igen. Svart vulkansten…
-
MONGOLIET RUNT, DAG 5: Röda, flammande klippor i en obeveklig öken
När vi slår upp ögonen börjar det ljusna. Hålet i jurtans tak släpper in de tidiga morgonstrålarna. Väggarna är isolerade med fårskinn. De skyddar mot värmen och håller nattens kyla ut. Längs med träkonstruktionen som håller ihop det nomadiska tältet är det fäst med rep taglet av hästhår. Dörren är målad orange och dekorerad med kurbitsliknande mönster. Utanför driver en man en hjord getter västerut, på motorcykel. Skräp eldas i en gammal tunna på vad som kan kallas bakgården och någon laddar sin mobil med ett bilbatteri (som laddas med solceller). Innan dagens hetta slår till sätter vi av mot nordöst. Det dammar in i bilen och gruset kittlar i…
-
MONGOLIET RUNT, DAG 4: De sjungande sanddynerna Khongoryn Els
I soluppgången fortsätter vi nedåt bergspasset. På ett ställe blir passagen så smal att bilen knappt, knappt tar sig igenom. Precis utanför fönstret står berget. När vi kommer igenom passagen öppnar sig landskapet och vi ser vida omkring. Stäppen är så ändlös att det känns som att världen bestämt sig för att vara platt. Naturreservatet Gobi Gurvansaikhan är Mongoliets största och bjuder verkligen på variationer. Horisonten flimrar av värmen framåt lunch Hettan är obeveklig och det enda som svalkar är vinden från de öppna fönstren. Vi passerar en övergiven boplats. Två gjutna grunder för jurtor med ett murat stall i förfall vid sidan av. På flera platser runt om finns…
-
MONGOLIET RUNT, DAG 3: Magras, fossiler och jakar långt ner i dalen Yolyn Am (Ice Valley)
När vi färdats längs de vindlande små vägarna har det kissats i det fria. Det är verkligen inga problem, utan upplevs snarare som en otrolig frihet mot de små båsen som sätts upp i befolkade områden. Ibland är det inte mer än ett bajshål med tre skraltiga väggar runt, ibland är det ett faktiskt bås med dörr. Ett bajshål är det likaväl och det är lite svårt att vänja sig med. Det går inte att låta bli att titta ner. Lukten går in genom huden fast en håller andan. Till dagens morgonkiss tog jag med mig kameran. Bilden är tagen så snabbt att det nästan är fartränder i den. Efter…
Du kanske också gillar
Hur var egentligen stränderna i Goa?
Upptäck det gamla Hoi An
Var det någon som sa semester? Inte vi!
-
MONGOLIET RUNT, DAG 1: Vägen till bergen Baga Gazriin och första mötet med en mongolisk familj
Vi avreser från myllret i huvudstaden Ulan Bator fulla av förväntan. När vi når höjden och ser ned över staden äts skyskraporna upp av smoggen. Vi följer asfalterad väg söderut och vi är fnissande förälskade i att vara på tur, särskilt som vår ryska minivan VAZ är coolaste fordonet vi någonsin suttit i. En rysk minivan står nu på önskelistan! Vi passerar våra första horder av boskap. Hästar står och svalkar sig i små sjöar. Mongoliska män till häst för getter över bergskammar. Asfalten bleknar bort och efter en stund är följer vi jordiga spår över stäppen. Efter många timmar i bilen kommer vi fram till klipporna Baga Gazriin Med…
-
Mongoliet runt: vildmarken dag för dag som följetong
I augusti hade vi drygt två veckor i magiska Mongoliet. Det var vildmark, horder av vildhästar och obefintliga vägar. Men det var också himmelsblåa skyskrapor, kids i Converse och karaoke-barer inne i Ulan Bator. Städerna var så mycket mer moderna och nomaderna så mycket mer digitala än väntat. Det är tydligt att landet förändras snabbt (de tippas bli seklets tillväxtvinnare tack vare bland annat en oändlig exportström av kol till grannen Kina). Lika tydligt är det att landet sliter med den snabba urbaniseringen. Infrastrukturen har inte hängt med. Vad som blir av det sista ryttarfolket i framtiden är svårt att sia om, men tydligt är att det förändras. Snabbt. Somliga…
-
Att färdas på Mongoliets vägar, eller snarare på frånvaron av vägar, är ett äventyr i sig
Halva äventyret, om inte mer, i Mongoliet var för oss vildmarken. Orörda stäpper, vidunderliga vidder och platser dit människor sällan kommer. Det var verkligen allt detta! Vi körde i timmar ibland utan att möta annat än hästar och andra fyrbenta vänner. Tyvärr ”växer” det också rikligt med PET-flaskor och annat som kastas ut ur bilar längs med de mest uppkörda sträckorna… Mongoliet var 2012 det land i världen med snabbast tillväxt. De har stora fyndigheter av mineraler och de exporterar stora mängder kol till grannen Kina. Gruvor och industrier växer fram och kräver bättre infrastruktur. Vi körde första dagen söderut och följde i stort sett ett bygge av en flerfilig…
Du kanske också gillar
Att dyka med valhaj är varje dykares våta dröm
Kambodja, i vått och torrt
Första intrycket av München
-
Mongoliet runt på 12 dagar (en försmak av vildmarken)
I nästan två veckor har vi susat (och studsat) runt i Mongoliet. Jag har blivit nypt i tutten av en skrattande mongolisk man och bästis med en liten get. Vi har gått promenader med hundar som visar vägen och vi har gått över daggstänkta berg fallera. Vi har klättrat till tempel bland klippor och snubblat över kamelskelett i Gobiöknen. Vi har badat nedanför ett vattenfall och diskat i floder (och i duschen en gång). Vi har krupit i grottor och skålat i jäst stomjölk, för att skölja ned det med en slurk Djenghis-vodka. Nätterna har varit kalla och så stjärnklara att vi kunnat sträcka ut handen och…
