Utan land

Den om att bo i en bunker

Ännu är jag inte helt vän med lägenheten. Jag tror fortfarande (fast jag veeet att det inte kommer hända) att vi ska flytta tillbaka till Möllergata. Att detta är en tillfällig lösning innan vi får gamla lägenheten tillbaka. När jag påminner mig själv om att det är här vi bor nu, ”bounda för sjuttsingen!!”, blir jag lite ledsen för att vi inte helt kommer överens.

Jag tänker att jag kanske inte försöker tillräckligt. Att jag måste bjuda till lite. Skaffa bra associationer till krypinet. Göra saker tillsammans och ha roligt i rummet. Men det gööööör jag.

Nu tänker jag berätta för er varför jag inte kommer helt överens med nya lägenheten. Håll tillgodo! Och när jag tömt mig ska vi börja om på nytt. Rensa luften lite. Slutet på början och starten på något bra. Vi hoppas det! Här kommer det…

Jag hatar att lägenheten var smutsig när vi flyttade in. Jag hatar att allt är snett. Jag irriterar mig sååå på att skåpluckorna i köket inte låser sig i öppet läge, utan slår igen som en gäddkäft om man släpper. Jag gillar inte det kalla golvet. Jag gillar inte att man måste brotta upp ytterdörren (som sitter snett). Jag gillar inte att lampan i badrummet slocknat. Jag hatar att vi bara har mobiltäckning längs ena väggen. Jag gillar inte att bli skrämd av folk som går rätt utanför fönstret. Jag stör mig på att det är instängt, mörkt och fuktigt.

Av någon anledning känns det som jag bor i en källare…

Ja, just ja! Det gör jag.

Okej. Nu börjar jag om. Vårat mysiga lilla hål ska bli min bästa lägenhet någonsin (varför tvivlar jag redan? Och frågar mig själv om när man får flytta..).

Fan. Stackars kärleken som trivs i bunkern. Ska försöka lite till.

En kommentar

  • mamming

    Låter inte som en lägenhet för dig. Sök något nytt. Det är viktigt att man trivs med boendet. Saknar dig. Puss o kram!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: