Det var en låg ribba som lade sig högt

Att inte ställa så höga krav på sig själv är fantastiskt skönt. Särskilt när man tydligen har lite mer i sig än vad man trodde. Träna lite lätt blev lätt, på uppvärmningen. Orkade inte mina 2000 m på roddmaskinen (som är lägsta standarddistansen, och därför tänker jag att det är inte så bra) och lämnade en fjärdedel ogjord.

Gick räätt på bandet och hade sega ben idag! Allså, sega som i uthålliga. Fantastiskt! Klart, jag har tagit nödpausr för kondisen är inte alls på topp. Men benen bär mig!

Nu ska jag leva på den här en stund och bli bättre på kort distans. Upp med tempo och flås!

Nu är skrytmeddelandet slut och ni kan alla tänka att jag går rätt på fredagsgodiset nu, för det är helt sant.

Ps. Hatar mig själv lite för att jag måste poängtera det här för mig själv, men ack så motiverande det är!

Vad bilden inte visar är att det var 1 mil på 1 h och 1 ynka minut. Sen nedjogg och promenada. Tack best of TSKNAS!

Återgå.