Välkommen till fantasistaden Shangri-La

Matsalen på vårt hostel Tavern 47 har möbler i trä och timmerstockar i taket. Familjen sitter och lagar hotpot vid bordet bakom. Värme strålar ut från kaminen. Vi är på 3200 meter över havet och luften är tunn. Vi är inte riktigt vana än vilket visar sig mest i en loj trötthet. Färggranna målningar pryder väggarna, textiler i klara färger hänger längs med taklisten. Miljön är rustik och varm. Vi serveras en jakburgare och grönt te.

– Alltså, det här livet skulle jag kunna leva.

– Täleken, du gör det.

JAG GÖR DET! Jag lever här nu. På gränsen till Tibet, i en fantasistad. Nog för att staden är stor och grå och att gamla stan är synligt restaurerad. Det är lågsäsong. Turisterna har försvunnit. Gatorna är lugna och tomma samt klädda med hala marmorstenar. Tempel vilar på kullarna, stupor står bland stugorna. Vimplar viner i vinden och jag trivs så bra. Det är kallt om nätterna, men vi har värmefiltar i sängarna. Om dagarna är solen skarp och himlen blå.

Om det inte lät så himla märkvärdigt skulle jag säga att jag lever min dröm.