du sitter bra där. bredvid mig. dropp, blod och sparkar. en vecka var det kvar, kvar till julafton. jag hade redan startat nedräkningen och börjat vänta på vad som skulle hända. nog kom det, inte skall jag behöva vänta förgäves. det small – hårt. det blir aldrig jul på riktigt igen. vi droppar tårar på
..världens bästa morfar. toppluvan & turborullatorn. bättre blir det inte. han räddade precis min vecka. årets första julkort, och en mini-lön. annars hade jag fått slicka upp brödsmulorna under soffan för att klara av veckans mat. vilket julbord va? alla tycker inte om prinskorv. tyckte det var dags för mig att vandra ifrån Lunaj.
